Klockrent

Dagens fotoutmaning var en av de lättaste hittills. Nu är ju i och för sig dessa inga långfilmer, utan tv-program, men det är väl ungefär samma sak.

Day 11. A photo of your favourite films.

Ni skulle bara veta

..hur eländigt det är när en karl är riktigt förkyld.

Mamma, jag är sjyyyk.

Balsam för själen

Hemma igen efter ett barnfritt dygn i Vasa. Det var som balsam för själen.
På ett dygn hann vi äta lunch, shoppa, dricka kaffe, slappa, äta middag, ta en liten barrunda och efter det sova en 10,5 timmars natt innan frukosten stod serverad.

Jag skulle gott kunna tänka mig att göra det igen. Men, att komma hem till eget hus som är finare än hotellrummet är inte så illa det heller.

Day 10. A photo of you as a baby.

Bomullsbröllop

Ledig lördag. Packar ner tandborste och lite rena kläder i en väska och drar iväg med min man på seksiloma för att fira vår första bröllopsdag.

Day 9. A photo of your family

Pass

Jag måste passa dagens fotoutmaning. Jag har ingen favoritartist. Just nu lyssnar jag mest på långhårig 80-tals rock och schlager.

Och när vi ändå är inne på temat musik kan jag passa på att berätta att jag ser sjukt mycket fram emot den 17:de juni.

Perus-torsdag

Torsdagar för mig har blivit sjukhusdagar.
Förra torsdagen var jag till neurologen, idag var jag på en doppler-undersökning och träffade sen en kirurg, och nästa torsdag väntar en emg-undersökning.

Nytt för idag är att blodcirkulationen i benen inte är försämrad även om man lätt kunde tro det, (och det var ju trevligt att veta så slipper jag känna mig som en åderförkalkad 90-åring) och nu ska istället helt oväntat ryggen magnetröntgas.
Det känns lite som att de är ur spår, läkarna, men do whatever. Vad som helst är bättre än ingenting i dethär fallet.

Day 7. A photo of someone you love.

Censurerade bilder

Dagens fotoutmaning var svårast hittills, jag har haft den i tankarna hela dagen och funderat både hit och dit. Jag har nämligen massor av roliga bilder från svunna tider som får mig att skratta tills jag gråter, men nu är det ju för dessvärre ställt på det viset att censuren väljer bort dem. Synd för er.

Day 6. A photo that makes you laugh.

Min nya bebis

Ända sedan systemkameran blev min nya bebis har Ebba tjatat om att få prova den, åtminstone hålla den eller ens paja den lite, så gissa hur glad hon var idag när jag lät henne använda den för allra första gången.

Day 5. A picture of you.

Åska i januari?

Förresten.
Här hos oss var strömmen borta två ggr inatt. Detta vet jag eftersom klockradion blinkade sådär som den blinkar när strömmen varit borta, och jag med ett mycket trött öga var tvungen att ställa in klockan vid två tillfällen.

Vi diskuterade detta här hemma ikväll, och det verkar enligt mig helt galet, men från flera håll har vi hört talas om att det åskade i nejden inatt. Åska i januari, hur sannolikt är det på en skala?

Dagen Gud glömde

Tur att denhär dagen snart är slut. Jag har haft en värre släng av min mystiska odiagnostiserade sjukdom idag (pga väderomslag?) och benen har värkt, hjärtat har hoppat hur som haver och jag har känt mig mer död än levande.

Nu vankas det våfflor med glass och jordgubbssylt till iltapala, som ett värdigt avslut på denna gudsförgätna måndag.

Day 4. A photo of the last place you went on holiday.

Vart göra av alla minnen?

Hela dagen idag har jag rotat runt bland gamla fotografier, både gamla hederliga foton i pappersformat och digitalt på cd-skivor, minneskort och usb-minnen. Finns så många jag skulle vilja göra något vettigt av, men jag vet inte var jag ska börja, allt ligger i en enda röra i en låda.

Day 3. A photo that makes you happy.

Rusningstrafik

Besökarsstatistiken skvallrar om att det blev nästan rusningstrafik hit igår när jag länkade från min FB sida, och läge att hjärtligt välkomna alla nya läsare. Detta kommer ni sällan att ångra.

Nu är det ju så att jag har faktiskt i ett halvår redan haft en länk hit från min infosida på FB där kontaktuppgifter och dylikt finns, var det ingen av er som hade märkt det?

Day 2. A photo of yourself a year ago.

En sämre gång

Ikväll begav vi oss på en shoppingtur till grannstaden i norr.
Sannerligen säger jag eder, nästa gång åker jag ensam.

Barnen hatar helt plötsligt att åka bil. Jag förstår inte. Vi har åkt flera ggr till Åbo, vi har åkt till Helsingfors och vi har kört runt halva Sverige utan problem, nu plötsligt är 30 km övermäktigt.
Redan vid bostadsmässo-området, 2 km hemifrån, kom frågan "När är vi framme?" för första gången.
Och minst lika mycket som de hatar att sitta i bil hatar de att vara i en affär. Jag tror att de brås på sin far till viss del.

Nej, det var ingen lyckad Kokkola-resa idag. Men är man glad åt lite har man mycket att vara glad över. T.ex detta:

Fuzzy Peach är tillbaks i hyllorna vid Body Shop. Denna ljuvliga doft man använde way back then, på ljuva 90-talet.

Inspirerad

Jag gillar inte listor eller dylikt på bloggar, men denna fotoutmaning ramlade jag över igår och jag som sällan har varken tid, ork eller koncentrationen som krävs för långa berättande inlägg kände direkt att det låter som något för mig, och en bild säger ju alltid mer än tusen ord.

Day 1. Your facebook profile photo. Day 2. A photo of yourself a year ago. Day 3. A photo that makes you happy. Day 4. A photo of the last place you went on holiday. Day 5. A photo of you. Day 6. A photo that makes you laugh. Day 7. A photo of someone you love. Day 8. A photo of your favourite band/musician. Day 9. A photo of your family. Day 10. A photo of you as a baby. Day 11. A photo of your favourite film(s). Day 12. A photo of you. Day 13. A photo of your best friend(s). Day 14. A photo of one of your favourite family members. Day 15. A photo of you and someone you love. Day 16. A photo of you at the last party you went to. Day 17. A drunk photo of you. Day 18. A photo of one of your classes. Day 19. A photo of you on a school trip. Day 20. A photo of something you enjoy doing. Day 21. A photo of you standing up. Day 22. A photo of your town. Day 23. A photo of your friend as a baby. Day 24. A photo of you that your hair looks nice in. Day 25. A photo of a night you loved. Day 26. A photo of your favorite weekend. Day 27. A photo of last summer. Day 28. A photo of what you ate today. Day 29. A photo of someone you find attractive. Day 30. A photo of you when you were happy.

Day 1. Your Facebook profile photo.

Nu kör vi.

Jakten på diagnos

Efter att arbetshälsovårdens läkare i våras på min egen begäran pga rytmstörningarna skickade mig till hjärtläkare, som i sin tur skickade mig till både inremedicinare och neurolog, var det idag, drygt två månader senare, så dags för det efterlängtade neurologbesöket.
Till neurolog eftersom mina fötter och ben domnar, sticker och känns svaga, ömma och styva. Plus att de ju sedan några år tillbaks ser inte så sköna ut och fläckarna bara blir värre.

Men nej. Inget napp där heller. Ingen neurologisk sjukdom som ligger bakom, han menade att det måste vara någon slags cirkulationsstörning, och tyckte att de ska vidareundersöka mig på inremedicinska. Dock la han en remiss på EMG-undersökning inom några veckor för säkerhetsskull.

Nästa vecka väntar en cirkulationsundersökning av benen som inremedicinaren ordnat, jag har väntat på den i två månader. Efter undersökningen ska jag träffa en kirurg (varför inte hon som remitterat mig?) och om något avvikande upptäcks sa han när jag besökte honom pga knät (ja, mitt knä bråkar också, hela jävla kroppen har något fel) att han skickar mig till Vasa på kontraströntgen.
Inremedicinaren lovade också att konsultera en reumatolog under våren för att en gång för alla kunna utesluta något reumatologiskt.

Gissa hur roligt det känns att bli runtskickad till en massa olika läkare, allt tar sån tid och ingen vet någonting. Ingen verkar ta ansvar och jag känner att jag hamnar ut för olika läkare vid varje besök, måste dra min story om och om igen och jag har ingen aning om vem som egentligen har hand om mitt fall.
Ingen, antar jag.

Jag satt och grät en skvätt i bilen innan jag körde ut från parkeringen och de i bilen som parkerade intill såg besvärade ut och trodde väl att jag fått dödsbud eller nåt, men nej, jag är bara så ledsen över att Dr House inte finns på riktigt.

Tortyr

Aah. Kolla, kolla vad far i huset har fixat till Ebba och mig. Man får fråga sig vem som är lyckligare, hon eller jag.

På tal om Idol.

Jag minns när jag var i 10 årsåldern och artister som Carola, Herrey´s, Pernilla Wahlgren o dyl. kom till Forsby, och man kunnat mörda för att få gå och se. Men nejgo.

Däremot skulle vi sätta oss i bilen, åka dit och köra sakta förbi. Varenda gång. Helst med öppna vindrutor så att man åtminstone fick hörda ljudet av sin idol. Jag tänkte inte på det just då, men nu i efterhand inser jag att det var tamejfan tortyr.

Insnöad

Känner att det blivit lite väl positivt här på sistone. Relativt låg elräkning, pepparbiff som kn*llade i mun och ny parfym per hemleverans.
Nu ska jag spy lite galla.

Jag vet inte hur det var hos er andra, men här hos oss snöade det och blåste utav helvete igårkväll. Vilket ledde till att när jag skulle skjutsa Ebba till skolan imorse fanns liksom ingen Hallonväg.
Det enda som fanns var en massa drivsnö och två hjulspår efter min make. Bara att hålla hårt i ratten, lägga gasen i botten och hoppas på det bästa.

Terassen som var snyggt skottad och sopad igår är ett minne blott. Stackars Simson, när hans "farled" har blivit värsta off-pisten.

Snart hamnar utebelysningen under snön.

Jag skymtar en soptunna bland alla snömassor.

Nej, nu är jag riktigt trött på detta. Jag vill inte ha mera snö, jag vill ha plusgrader, solsken, fågelkvitter och dropp från taket.

Lycka är

..att ha blivit ägare till Escadas nya sommardoft.

Aaah

Maten här hemma ikväll var så himmelskt god att jag bara måste få visa.

Kära elräkning

Ett högaktuellt ämne just nu ifall man bor i Jakobstad är elräkningen som de flesta fick igår. Alla vet hur kallt det varit de senaste veckorna (månaderna?) och ingen vill frysa i sina hem.

När vi planerade huset var vi i valet och kvalet över vilket värmesystem vi skulle ha, många i byggartagen just då och kanske fortfarande valde bergsvärme, men till vårt 131m2 stora hus valde vi el-golvvärme, luftvärmepump och så har ni säkert förstått att vi ett par gånger om dagen eldar i vår ackulmulerande Tiileri-spis.

Och vi fryser inte. Inomhustemperaturen ligger garanterat en bra bit över 20 grader jämt (äger ingen termometer, men uppskattningsvis).
Vidare skulle jag säga att vi är ganska normala, dvs vi har alltsomoftast belysningen tänd, tv:n står ofta på, tvättmaskinen surrar minst en gång per dag och ibland händer det att vi knäpper vi igång bastun.

Låt mig nu presentera elräkningen som kom igår:

286,55€ för perioden 31.10-31.12. Me like.

This is the shit. Also known as luftvärmepump.

En god hustru

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort sen vi flyttade hit. Eller, jag hade väl inte behövt idag heller, men en god hustru som man är och ledig som jag varit idag så ville jag överraska min superman när han utarbetad kom hem från jobbet.
Nu låg jag inte i spetsunderkläder med en ros i munnen och väntade på honom om någon trodde det, utan det sensationella för idag var att jag skottat snö så att han för en gångs skull slapp.

Men det har ju inte snöat idag tänker kanske någon nu. Nej, men inatt. Lite.

Säg hej till min nya grej

Jag är egentligen ingen smyckesvän. Låt mig liksom bara få ha mina enkla öronknoppar, vigselringen och armbandsklockan så är jag mer än nöjd. Nu har jag dock införskaffat ett armband, och inte vilket som helst utan ett magnetarmband.
Den som inte känner till magnetsmycken kan klicka här.

Nu återstår bara att vänta och se om detta ger effekt (för min del skulle det sitta bra med ökad blodcirkulation och varmare fötter) eller om det bara är humbug.

Statistik

Alla känner kanske inte till detta, men det är ju så lustigt med statistik och Google Analytics, som gör att jag kan se hur många som läser bloggen, hur många av läsarna som är gamla stammisar och vilka som är "nya" och vad det är som gjort att just DU hittat hit och t.o.m vilket klockslag du gjort det.
Vidare får jag veta om du har kommit via själva webbadressen, via en länk eller via Google.

Google Analytics berättar för mig vilket land du befinner dig i, vilken stad, vilken webbäsare du använder och vilken din internetleverantör är.

Det lustigaste är ändå att Google berättar för mig vilka sökord man använt för att komma just till min blogg, och det är då jag inser att något måste vara fel i systemet, för här kommer några exempel:
"brevväxla med en fånge", "att spy", "ihjäl flugor", "droppar vatten från köksfläkten när snön smälter" och sist men inte minst "kåta äldre tanter med blöjor".
Oslagbart.


Och just ja, det glömde jag säga. Om man vill och vågar får man hemskt gärna lämna en liten kommentar. Det är lugnt. Google Analytics avslöjar nämligen inte vad ni åt till middag, hur mycket pengar ni har på kontot, när ni hade sex senast eller andra känsliga saker.

Hurra

Jag fick en glad överraskning ikväll när jag googlade runt lite och upptäckte att min favoritbloggare bloggar igen. Typiskt nog har jag inte märkt att hon gjort det ända sedan i höstas, men man kan alltid läsa ikapp.

Längden har betydelse, och för att inte tala om glidet

Jag gjorde en miss ifjol när jag köpte skidor, och det märkte jag redan efter första användningen, jag köpte minst 20 cm för långa. Men vad gör man? Det är ju inte bytesrätt på dem efter ibruktagande direkt, och jag tänkte att jag kanske vänjer mig. Men det hann jag aldrig, för jag skidade bara 2 ggr ifjol.

Ikväll inledde jag så stort årets skidsäsong.
Efter 1 km var jag halvdöd. Jag trasslade in mig i dem ständigt och valde att hoppa i bilen, köra hem och byta till Ebbas skidor, 30cm kortare.
In i bilen tillbaks och iväg till spåret..

..för att inse att längden var betydligt bättre, men stackars flicka säger jag bara! Vilket dåligt glid hon har på sina skidor. Det gled inte en meter ens i nedförsbacke! Vet ni dendär känslan, när kroppen är snabbare än skidorna, man fastnar fast i underlaget och håller på att stupa omkull för att skidorna inte rörs.

Tur för henne att mamma provkörde skidorna innan det blir dags att skida på skolgympan på torsdag.

Plus minus noll

För första gången på en evighet tog jag mig en rask långpromenad ikväll, ovän av kyla som jag är tänkte jag passa på att motionera nu medan det är plusgrader ute. Härliga tider.
Och sannerligen säger jag er. Jag frös inte en endaste sekund.

Jag hade nämligen iklätt mig mina nya vinterbyxor. Som råkar vara de tjockaste vinterbyxorna i stan. Jag övervägde halvvägs att ta av mig byxorna och gå hem i bara långkalsongerna.

Och sen när jag kom hem var jag så utsvulten att jag åt jag en halv stång lördagskorv, och så var det med den hälsosamma måndagskvällen.

Plötsligt händer det

Något jag inte saknat ett endaste dugg sedan vi flyttade in i huset är gardiner. Alla fönster förutom barnens har gapat tomma ända tills idag, när jag helt utan förvarning fick ett ryck.

Dessa gamla godingar pryder numera datarummets fönster.

Och i sovrummet blev det svarta paneler i all enkelhet.

Men våra köksfönster och vardagsrumsfönster är heliga. Dit kan jag lova att det aldrig kommer några gardiner.

Äta bör man

Är det något jag är oerhört trött på så är det att laga mat. Det känns som om det enda man gör här i livet är handlar mat, planerar vad man ska laga, kokar maten och sen städar undan i köket efteråt.
Sen tryter inspirationen något fruktansvärt just nu. Det blir nästan alltid detdär samma. Idag bjuder jag på följande:

Klyftpotatis med vitlök- och örtpanering.

Grisnoisetter med rose´pepparsås.

Som så många gånger förut.

God afton

Efter att ha jobbat hela eftermiddagen passade det mig utomordentligt bra att min man och våra uppspelta barn hade för mig ointressanta planer efter att kvällsmaten var uppäten, så här får jag sitta någon timme i all min ensamhet med ett glas vin och Spotify på högsta volym.

Sämre kan man ha det.

Som första gången

Jag kände mig som värsta Isprinsessan idag när jag stod på skridskor för första gången på 20 år. Gled graciöst fram över isen och imponerade på alla med mina fagra piruetter.

Eller så inte.

Spår i snön

Någon har tassat kring vårt hus inatt.

De små spåren till höger är Simsons, så denne anonyme besökare är några storlekar större. Räven nu igen?

Älskade, hatade kvällsskift

Det finns trots allt många bra saker med att jobba kvällsskift. Här ska jag räkna upp några.

Man kan ligga och läsa halva natten om man så känner för det, för man behöver inte stiga upp i okristlig tid.

Man bör elda, vilket är rätt mysigt faktiskt. Speciellt om det som idag är -23 grader ute. Simson vill inte ut.

Man får dricka sitt morgonkaffe i lugn och ro, oftast framför datorn men ibland sker det även framför Tv:n bredvid brasan.

Man får gå omkring i pyjamas eller myspyskläder så länge man bara täcks.

Sist men inte minst brukar det vanligtvis gå tämligen lugnt till i huset, för det är alltid bara Emil och jag som är hemma, så det finns inte värst många att bråka med.

Att sånt hos oss en morgon som denna.

Quality time?

Jag minns en tid i livet när man kom hem efter från sitt kvällsskifte och möttes av tystnad. Man kunde i lugn och ro äta, duscha eller Gud vet vad man kunde hitta på när barnen redan sov.

Numera möts man av "Mammaa!! Jippii!!" och resten av min fd. kvällskvalitetstid går i följande stil:
"Nej, nu ska du inte se mera Rena rama Rolf" och "Jamen, nämen, ligger du i sängen och kan inte sova och jestas i världen vad säger du- är du lite hungrig ännu? Men ojdå kom upp då gulleplutten så ska mamma rosta lite bröd till dig".

Allt har sin tid.

Istid

Jag släpade med mig min man och våra barn till Fäboda i eftermiddags. Tyvärr kom vi oss iväg så sent att solen hann gå ner innan vi var framme och det började snabbt skymma.

Vackert, men utan tvekan bäst på sommaren.

Nytt år- nya möjligheter

Det nya året firades in här hemma i goda vänners lag.

Nu ska jag städa bort vartenda julpynt som finns kvar (jag tjuvstartade redan för flera dagar sen), plocka isär julgranen, plocka ner all kvarvarande julbelysning och kasta alla oätna pepparkakor i soporna.

Ska bli så skönt att få sk. normalordning i stugan igen.