Vatå sur?

Jag tror inte att det finns någon på denna jord som kan se så sur ut som denhär lille pojken. Dock påstår hans far att det finns en- nämligen pojkens mor.

Alltså, vad då? Jag förstår inte hur han menar?

Årsdag

Nu är det exakt ett år sedan vi flyttade in i huset, den 30.3 2010 sov vi här första natten. Tiden går snabbt, men det känns samtidigt så självklart, som om vi alltid bott här. Ett tecken på att vi trivs.

Lite bättre ordning i stugan har vi eventuellt nuförtiden.

Virus

Eftersom något av det värsta jag vet är bloggar som aldrig uppdateras (det är ett sånt antiklimax att gå in och upptäcka: ingenting) känner jag ett starkt tvång att skriva en mening eller två.

Here we go again.
Jag anade oråd redan igår- ont i halsen och värk i handlederna och vristerna. Vid läggdags frös jag så att tänderna hackade och jag var tvungen att klä på mig huppari och mjukisbyxor för att kunna somna. Idag välkomnar jag så febern. Kul. Det är ju ändå hela fyra veckor sedan sist.

Halvnakna kvinnor

Ifall någon obehörig skulle sätta sig ner här framför datorn och titta igenom bilderna som finns sparade skulle de antagligen få en chock av vad de såg och tro att min man är den skyldige alternativt att jag gått och blivit lesbisk. Här finns nämligen sparat massvis med bilder på halvnakna kvinnor.

Men detta har en helt naturlig förklaring. Jag letar tatueringsmotiv för en kommande ryggtatuering och sparar bilder på de motiv som tilltalar mig. Ännu har jag inte hittat det jag söker, men något ditåt.

Inte illa, va?

Retro-Fairy

Kommer ni ihåg när Fairy-flaskorna såg ut såhär? Allt gammalt tycks komma tillbaka, för nu finns dessa flaskor i butikshyllorna igen. Nostalgi.

Lite mera Jessica

Och inte bara 65 år, utan lika många kilo- när hände det?

Det är nämligen så att vi inte haft någon fungerande våg på sisådär två år. Batteriet har varit slut. Men igår fick vågstackaren äntligen liv igen och på dehär två våglösa åren visade det sig att jag har gått upp 10 kg. Det kom ju inte som en överraskning precis, jag har ju ögon att se med, men exakta antalet kilon visste jag egentligen inte förrän igår.

Dethär låter kanske inte trovärdigt i era ögon, men om vågen fungerat och jag vägt mig då och då som jag brukar göra, dvs ett par ggr i månaden, tror jag inte att det gått såhär. Då hade jag sett en stegrande ökning i ett tidigt skede och kanske gjort något åt det.
(Att det ska vara så svårt att få tag på ett 9 volts batteri denhär gudsförgätna stan, alltså.. heh)

Men nu är det såhär och jag är inte upprörd om ni trodde det, utan ville bara berätta om hur det kan gå. En småsak, och sådana bryr man sig ju som bekant inte om. Who cares, liksom?
Istället sätter man sig som en ännu större guldklimp i solen iklädd sprillans nya yllesockor innanför Gran Canaria-crocsen och dricker en kaffe i vårsolen.

Pensionärsvarning

En högst normal fredagkväll hos oss. Eld i spisen.

Ett glas rött och något så häftigt på tv som Så ska det låta. Alltså, när fyllde jag 65?

Nordanvind och annat elände

Jag gick omkring hela dan på jobbet i tron om att det var en vacker, solig vårdag idag- ända tills jag kom ut och möttes av iskalla vindar och minusgrader.
För den som inte har märkt det har det även snöat och blåst utav helvete.

Min sommarsemester inleds om drygt 8 veckor om jag räknat rätt. Man undrar ju om snön kommer hinna smälta tills dess?

Och jag fortsätter med elände- min rygg visade det sig efter magnetundersökningen inte alls vara något fel på, precis som jag anade, allt är bara normalt. Så typiskt att allting alltid visar så förbenat bra fastän det inte alls känns så.
Och Ebba har feber för tredje dagen.

Dagens visdomsord

Lev livet med två enkla regler i åtanke:

1. Bry dig inte om småsaker.
2. Allt är småsaker.

Så sant.

Ät inhemskt och må gott?

Lidl är en affär jag alltid känt avsmak för. Har under dess karriär här i stan aldrig handlat något annat än päroncider till bröllopsfesten därifrån.
Jag är nämligen sjukt krantto när det kommer till mat, tillverkningsland etc och köper och äter så inhemskt som möjligt. Må det då kosta mer.

Men. Man kan ju alltid frångå sina principer. Imorse kände jag att idag är en Lidl-dag.

Jag har nämligen läst någonstans att deras mysli i blå påse är den godaste mysli som finns, och även om jag inte brukar äta mysli kände jag mig tvungen att köpa.
Vidare har jag hört att deras glass är jättegod, lär vara Mövenpicks glass inuti dom blå askarna. Jag har mig veterligen aldrig ätit Mövenpicks glass, men nu ska jag ta mod till mig och testa.
Ebba gillar deras Sorbet, så det inhandlades, och jag hittade körbärste som jag sökt i åratal.
Och soppåsarna lär vara bra och stadiga, så nu ska här produceras avfall.

Nu är det upp till bevis.

(Ja, och en ask kiwi åkte med i korgen, för det var ju så otroligt billigt)

Dagens dille

Ibland undrar jag om jag har alla hästar hemma. Som idag. Tog en sväng hem till Dalabäck och upptäckte att ett renoveringsprojekt var på g i mitt gamla flickrum.

Pillar som tidsfördriv bort lite gammal tapet..

Under en 90-tals strukturtapet fanns min gamla 80-tals tapet under. NOSTALGI.

Som jag tjatade som 6-åring för att få dendär hysteriskt rosablommiga tapeten. Men tjat lönar sig, och när jag väl fått den som jag tjatat så mycket om fick jag ha den i 11 år.

Sen började även jag helt frivilligt pilla tapet. Eller, som synes av bilden har jag här hållit på i någon timme redan.

Och så pillar jag lite till. För när jag en gång börjat kan jag liksom inte sluta.




Innan det är klart och ingen tapet överhuvudtaget finns kvar. Sjukt, va?

Sju år och tre meter

Precis vid mörkrets inbrott, när maten var uppäten och jag fyllde diskmaskinen var det slut på friden. Våra glada barn kom hem efter en heldag i Kokkola. Simhallsbesök och McDonalds stod nämligen på deras agenda idag.

Vad kan jag annat säga än att jag är glad att jag inte behövde bevittna när Ebba hoppade från 3 meter. Mig brås hon inte på när det gäller respekt för vattnet, jag har aldrig ens vågat hoppa ner från en såndär pall vid bassängkanten.

Och nu vet jag två stycken som somnar tidigt ikväll.

What to do?

Här kommer man hem från jobbet och inget barnoljud hörs inifrån huset när jag står på gården, heller kommer inga barn emot mig i dörren- för de är inte hemma innan det blir mörkt, tidigast.
Lördagkväll och allt, vad ska vi hitta på nu då?

Nå, vi börjar med nöt innerfile´och rödvin, sen ser vi.

Spänningen lättar

Jag klarade magnetröntgen med livet i behåll även denna gång. Men det var inte roligt. Ni som aldrig testat har inte missat något.

Det är svårt att säga hur långt in i dendär "välupplysta och ventilerade" tunneln man åker, huvudet två-tre meter in kanske, och det är inte rymligt vare sig på bredden eller höjden. Armbågarna tar i väggarna och jag hade ansiktet ca 15cm från tak.
Man skulle t.ex inte slippa ålandes ut därifrån på rygg om det blev strömavbrott (ja, jag har spelat upp diverse scenarion i mitt inre), och jag kan för mitt liv inte förstå hur en rejält överviktig människa typ i 150 kilos klassen skulle få plats.

Nej, det var inte roligt, men av de tre ggr jag varit med om detta i mitt liv gick det snabbast denna gång (15 min) och jag tänkte bara få panik en gång. Jag ger mig själv 9,5 duktighetspoäng av 10 och belönar mig själv med en ångande het bastu och ett glas rött.

Laddar

..med en kopp kaffe och sol på terassen inför eftermiddagens magnetröntgen. Måste försöka hålla mig lugn nu, andas djupt och tänka trevliga tankar.

Håll tummarna.

En rundtur i vårt hem

Vi börjar i Emils rum. Frågan är, finns det något som är på rätt plats? Tja, det skulle väl vara kudden då.

Här bor Ebba. Ser ju rätt så trevligt ut.

Här ligger några klädesplagg och pausar på väg från torkställningen till sina rätta skåp. Någon har parkerat en leksaksbil på fiffigt ställe, och en annan kliver ur sina mjukisbrallor på exakt samma ställe varje morgon.


Vardagsrummet så som det oftast ser ut. Använda pyjamasar, kuddar, filt och fjärrkontroller i en härlig röra. Jag torkade bordet igår, men tydligen glömde jag att torka undre hyllan.


En blondin har ätit knäckebröd.



Mina fina svarta, blanka köksskåp. Inte så fina just idag.



Jag tror bestämt att det lutar åt en dejt med Mr Muscle snart.



Om micron ser ut såhär utanpå.. vill ni inte veta hur den ser ut inuti.



Någon har glömt bort att kylen och frysen har handtag.



Och sist men inte minst var det det fina svarta klinkersgolvet. Och vad skådar mitt högra öga? En sko eller fem ligger tydligen under skåpen.


Min fråga till er:

Har ni det likadant?

Arkiverat

Det absolut bästa med att driva en blogg är att man kan klicka tillbaks i tiden och kolla vad man sysslat med i det förgångna.

Den trettonde mars för två år sedan verkar ha varit en perus-fredag hemma på Vestersundsgatan och den trettonde mars ifjol pysslade jag bröllopsinbjudningskort hemma på Genvägen. Jag minns den dagen. De första korten var roliga att göra men de fyrtio sista sög.

Den trettonde mars i år har visat sig en helt vanlig trist halvmulen söndag hemma på Hallonvägen. Om vi orkar- det är osäkert- går vi ut för en nypa frisk plusgradig luft, och i något skede bör här städas.
Att sådant, så att jag vet vad vi gjorde denna dag.

Varför?

..har jag aldrig kommit på tanken att ladda ner Picasa förut?

Ungefär såhär

..blev håret när jag klippte det i veckan. Mångden hårspray som krävs varje morgon är enorm i jämförelse med den tidigare frisyrvarianten. Men på denhär bilden tagen igår sen eftermiddag hade det mesta redan lagt sig ner för dagen.

Lucky guy

Emil är en turkille. Jag tror att han haft vinst på varenda skraplott någonsin. Inte mer än 4 euro, men iallafall.

Överkörd

Denna dag visade sig tillhöra kategorin Sämre sortens dagar.
Den inleddes helt normalt, tidig väckning, frukost, dagis/mornis-lämning, jobb och allt var väl ok. Framåt förmiddagen påpekade någon att jag var väldigt blek, men jag kände mig inte dålig eller så. Förrän någon minut senare när jag blir akut svimfärdig av okänd orsak.
Sjukt obehagligt, och resten av dagen har det känts som om jag blivit överkörd av ett skenande lokomotiv.

Är jag slut som kvinna eller vad är det frågan om? Man undrar.

Ombyte förnöjer

Jag var och skaffade mig ny frisyr igår. En hastig och lustig hårklippning bara, inget konstigt med det.
Men nu är det ju dessvärre så att innehållet i min garderob inte matchar håret längre och nu behöver jag uppdateras på klädfronten också, så en billig klippning blir i slutändan ganska dyr.

Nu undrar ni säkert vilken sorts kläder jag passar i nuförtiden, om jag typ gått och blivit punkare eller nåt, men nej- riktigt så farligt är det inte.

Dagens spektakel

Dethär med Internationella Kvinnodagen eller vad spektaklet av idag nu heter är ju faktiskt ganska löjligt. Eller hur?
Nej. Jag har inte fått några blommor idag och lika bra är väl det. Jag menar- tusen gånger mera uppskattar jag blommor vilken annan dag som helst av årets 364 övriga.

Men det är ju bara min åsikt.

Hallonsylt

Naturligtvis är det fastlagsbullar med sylt som gäller.

Hallonsylt på Hallonvägen.

Inte bara grädde

Vad månne gömmer sig inuti Jessicas fastlagsbullar- mandelmassa eller sylt?

Vad tror ni?

En söndag

Vi har länge planerat att åka ut till villan någon vacker söndag, och vilken söndag kunde väl ha passat bättre än idag?

Perfekt väder.

Efter avslutad korvgrillning- rykande hett kaffe på bastuverandan.

Och en sol som verkligen värmde. Det blir en vår även i år.

Att sådant på en lördag

Mor i huset känner sig lite låg efter dagens läkarbesök.

Domen lät i stil med "Något är fel, men vi vet ännu inte vad", men stark misstanke finns om SLE. Mera undersökningar och prover väntar. Och det är ju bra, men känns inte speciellt roligt.

Tänk, här har jag tjatat om att jag vill ha en diagnos, vilken som helst bara det är nåt, och nu när det närmar sig en så vill jag helst inte vara med längre.

Men dehär två är iallafall glada.

Nä, nu skiter jag i dethär för idag och rycker upp mig. Jag åker i duschen, vinet åker på kylning och mat ska lagas, här vankas gäster.

Taggad

Imorgon (ja, jag vet att det är lördag imorgon) vankas reumatologbesök. Vet ni gott folk- strax jag beklagade mig här på bloggen om att ingen vet något, ingen bryr sig och ingen har hand om mitt diffusa case damp det ner ett brev i postlådan- tid till reumatologen och på sätt och vis min sista utpost. Lossar det inget nu så är en flerårig process tillbaks på ruta ett, och vad fan gör jag då?
Eller tja, magnetröngen har jag ännu i sikte om ett par veckor, men det tror jag inte kommer att visa något.

Jag har förberett mig inför morgondagen genom att fila och fixa mina fula pensionärsfötter, och som hastigast skrev jag en lista på mina konstiga symptom. Mer än så kan jag väl inte göra, annat än tagga mentalt. Nu jävlar.

Inte min gren

Barnen har gnällt om bowling hela veckan och idag bar det då av.

Nöjd. Tjat ger utdelning.

Sist jag bowlade var för 15 år sedan och jag vill minnas att jag var ganska bra, men med tanke på hur uruselt det gick idag måste jag minnas fel. Jag var en katastrof. En blind med amputerade armar hade fått bättre poäng.

Inget revolutionerande

Vissa dagar känner jag mig som universums tråkigaste varelse.
Ta denna dag som exempel. Det mest spännande som hänt på hela dan måste ha varit- få se nu- att jag bröt en nagel.

Ridå.

Den stora vårstädningen

Vi har ett godisskåp i köket. Där tenderar det samlas överblivet fredagsgodis vecka efter vecka och några gånger per år rensar vi ur och slänger bort.

Alla ni med karkkihimo-titta noga på bilden.

Ett par kilo godis i roskis.

Men ändå hela skåpet fullt.

/ hälsningar från hon som inte ätit godis sedan 1 januari.

Man blir så glad

..när det är så underbart varmt därute. Här var det hela fem plusgrader på eftermiddagen, och härligt klottigt på vägarna. Perfekt väder. Me like.

Man blir så glad och upprymd av vårkänslor att man impulsköper lite trevliga saker till sitt hem. Som en matta till sovrummet och nya, svindyra täcken. Termotäcken, för jag börjar bli trött på att sova i mjukisbyxor och huppari.

Som jag väntat hela dagen på att få krypa ner i säng och testa huruvida det var ett bra köp eller inte, men snart vet vi.

Lägesrapport

Meddelar härmed att jag fortfarande är i livet.

Men. Det börjar bli ganska tröttsamt att sitta inne i det vackra vårvädret och snora i regnbågens alla färger, så nu har jag helt enkelt bestämt mig för att trotsa stegringen som vägrar ge med sig (dagens maxtemp 37,8 uppmättes i förmiddags) och helt enkelt vara- eller åtminstone försöka agera frisk imorgonbitti då jag stiger upp.

Jag tänkte bara, ifall ni ville veta.