Igår i regnvädret styrde jag kosan mot Prismas kesätori för inhandling av tre stycken tuijor. Jag synade dem noga för att hitta tre lika höga och lika breda och lyfte dem i en dragkärra och drog iväg med mitt lass till kassa-kojan.
Där var ingen kö, jag parkerade mitt lass, tittade på kassörskan och sa "Hej!", precis som man bör.
Då dyker en kvinna 60+ (läs: kärring) i racerfart upp bakifrån, viftandes med ett kvitto och säger till mig på finska om hon kan gå före mig, för hon har något att reda ut.
Vad säger man då? Jo, givetvis "Nej, det är faktiskt min tur nu, och du får ställa dig sist i kön", och ger henne en mördarblick.
Men jag hann inte, för plötsligt stod hon där- framför mig och mina tuijor och tjatar om priset på nauhaporkkanat och eftersom jag är mer väluppfostrad än hon så jag får avreagera mig genom att skriva om den förnedrande händelsen istället.