Gropen

Jag hörde något prassel i buskarna när jag hängde tvätt och ur gräset stack denhär lilla krabaten fram. Alltså, hur söt får man vara?

Kattungen är hemmahörande i grannskapet och har hängt här nästan hela dan, fast den är säkert bara nyfiken på vad vi håller på med här.

Det har min man också undrat flera gånger idag. Vad har vi riktigt börjat med?

Nå, nu har vi en grop och återstår gör bara resten.

En söndag

Vi har varit på dop idag. Jag hade äran att agera fotograf och har nu sisådär 500 bilder att gå igenom. Fast ett såhär sött objekt kräver förstås inte mycket redigering.

När vi kom hem stod en pojkdröm på gården och väntade.

Att gräva dendär gropen för hand visade sig nämligen vara övermäktigt och Petri bara gräver och gräver. Vete f-n hur jag ska få in honom till natten.

En lördag

Jahapp, jahapp. Just som jag åkte iväg för att tatuera armen igår kom värsta sommarvärmen och allt som heter sol och bad två veckor framöver är big no-no. Nu när vattnet vid villan för en gångs skull nått badvänlig temperatur.

Mitt i rötmånaden och allt- hur tänkte du Jessica? Tja, tanken slog mig för en hundradels sekund, men sen tänkte jag inte mer på det. Impulser är till för att följas. Come what may.

Saker som kan utspela sig på vår bakgård

Ååh nej, löd ropen på gårkvällens träff hemma hos oss med evigt unga tjejkompisarna med familjer när jag drog fram kamerastativet och meddelade att det blir gruppfotografering ute på terassen, och att få alla ungar övertalade att sitta still under ett par minuter visade sig vara lättare sagt än gjort, men slutresultatet blev hur bra som helst ju.

Vi tar på nytt nästa sommar och då hoppas jag att de som känner på sig att de borde ha varit med på bilden kommer att ha möjlighet att vara med.

Nästa år får ni förresten ta simkläder med. Vad kan man annat göra denna soliga sommardag än gräva en 60 cm djup grop med 6 meter i diameter?

Jag sitter fast på din hårda

En av mina favoritlåtar genom tiderna råkar vara en som min man hatar. När den spelas på radio eller skiva i bilen (jag har såklart totalgarderat mig och bränt den till jättemånga olika skivor, hehe) vrider jag upp volymen och han vrider ner och hotar med att släppa av mig. Artisten gillar jag överlag inte, inte heller någon av de andra låtarna, men just denhär tycker jag är fantastiskt bra. Bra melodi, lagom rockig och när man tänker efter en bra text också.

Jag lyssnade på låten i min mp3 medan jag städade ikväll och gick omkring med dammtrasan och nästan sjöng. Jag hatar ju som ni kanske vet att sjunga och sjunger endast a) åt spädbarn i nödfall b) Ja-må-han-leva åt/med barnen eller c) om jag är rejält berusad, vilket jag ju aldrig är.

Och den bra texten då. Refrängen går såhär, fick jag veta efter att ha googlat nyss: 

"You're simply the best, better than all the rest
Better than anyone, anyone I've ever met
I'm stuck on your heart, I hang on every word you say
Tear us apart no, no, baby, I would rather be dead"

På rad tre visade det sig att jag hört lite fel i alla dessa år, för jag har hört "I´m stuck on your hard" dvs "Jag sitter fast på din hårda".

Som sagt, tur att man inte är den som sjunger högt i första taget.

Tystnaden

Petri och barnen for till villan igår medan jag jobbade och på kvällen ringde Ebba och meddelade att de tänker stanna över natten. "Om det är ok för dig, mamma?"

Jag har således varit alldeles ensam hemma inatt. Visst har det hänt att jag sovit utan Petri och nångång händer det att barnen är borta över natten, eller att jag varit bortrest ensam utan dem, men att både han och barnen skulle vara borta över natten samtidigt och jag ensam kvar här hemma har aldrig någonsin hänt förut. Och det kändes verkligen jättekonstigt, måste jag säga. Det är ju så tyst?

Flickan med den dåliga karaktären

Sitter här med min lilla kaffekopp och konstaterar att det verkar som om denhär bloggen, eller framförallt bloggskribenten, har någon slags oplanerad semestertorka. Men jag har helt enkelt inte gjort något extra roligt på sistone eller överhuvudtaget något värt att berätta desto mera om, förutom att jag var ut i lördags och hade en riktigt trevlig kväll.
Ungarna har inte hittat på några nya hyss, inga köksmaskiner har lagt av, inget/ingen i samhället har upprört mig till den grad att jag måste skriva om det och jag har inte hittat något vettigt att fotografera. Då blir det såhär tyst.

Ja, ni läste rätt i första raden. Kaffekopp. Jag hade ett åtta dagar långt kaffeuppehåll som gick hur bra som helst, men sen blev det bara så i fredags på eftermiddan att jag satte mig i solen på terassen och tjuvdrack en kopp. Inte för att jag behövde det, utan för att det är så himla tråkigt att dricka saft. Ja, ni hör ju själva. Saft. Dock håller jag mig till små koppar istället för muggar, endast en gång per dag och aldrig i jobbet.

Jag sa ju det. Att jag är skitdålig på att sluta med saker. Jag skyller det på mitt stjärntecken och säger att det hör till min natur. Skorpioner har dålig karaktär, ser ni. Vad kan man?

Vet inte med er andra

..men nu har jag en kompis här och tänker gå ut.

Tjingeling!

Abstinens

En sån tillfällighet att mitt förra inlägg handlade om den goda koppen kaffe jag drack igår, den som nu hånflinar åt mig på bilden.
Sedan jag skrev senaste inlägg har jag nämligen slutat med kaffe. För att kaffe inte är bra för mig. Koffein gör mig speedad, darrig och hjärtat dansar steppdans. Bara en sån sak.

Tanken har funnits där hur länge som helst och jag gjorde ett tappert försök för ett par år sedan, ett sånt där seriöst Jessica-försök som varade två dagar. Det är inte lätt att ha dålig karaktär.

Men igårkväll när jag druckit min mugg med Löfbergs bestämde jag mig för att lägga av. Det gick bra ända tills tiotiden i morse när huvudvärken knackade på pannbenet. Jag tog en Burana och hoppades det skulle hjälpa, men nej. Vid lunch trodde jag huvudet bokstavligen skulle spränga, ni vet- när det värker så att man inte kan äta upp sin choklad utan istället nästan spyr.
Där och då syndade jag. Jag hällde upp 3 cm i botten av en kopp och drack upp det för att överleva arbetsdagen. Och så ännu en Burana på det.

Gud, jag som är så dålig på att sluta med saker. Hur ska dethär gå?

En stor stark

Jag var så sjukt trött när jag kom hem från jobbet idag, första arbetsdagen på snart 5 veckor, att jag knappt hittade rätt hus eller visste vad jag hette. Var det verkligen såhär det kändes att jobba?

Men nu fick jag lite energi och reparerade dropplåset på Moccamastern, som jag lyckades slå sönder i förra veckan (Demolition woman is my middle name) och har bryggt mig en stork stark mugg Löfbergs lila mellanrost.

Få se om jag piggnar till nu såpass att jag orkar ta mig an kvällens projekt.

 Ikväll är det jag och 4 kg jordgubbar.

Hur gick det sen?

Det gick bra. Barnen undrade såklart vart vi var på väg, om vi snart är framme, hur långt det är kvar etc. Nånstans i Närpestrakten avslöjade jag att vi är på väg till Åbo och först på plats i Åbo berättade jag att vi ska åka båt till Stockholm. Det blev en succe´, det var den bästa överraskningen någonsin.

Oliiidligt spännande.

På plats i vår hytt. Emil var imponerad, det var så himla mysigt därinne tyckte han. Och dörrarna var så fina. Nå, jag vet inte riktigt om jag håller med. En C-hytt under bildäck, liksom.

Vad är det annars med folk som sitter och dricker sprit inne i hytten natten lång? Kan man inte gå till baren och dricka av sig, måste man sitta i hytten och skräna och störa såna som vill sova i hytten intill, va?

Kul att kolla in småbåtarna vi mötte. Denhär båten var extra kul att möta, för killen i båten klädde gladeligen av sig naken och dansade omkring och vinkade till oss. Synd att jag inte hade telezoomen på, hehe.

Här var vi på bröllop ifjolsomras.

På plats i Stockholm. Frukost på cafe´.

Nå, var är kungen?

Stockholm visade sig från sin bästa sida. Soligt och varmt. Närmare trettio grader i skuggan, och vi förvånades över hur påklädda svenskarna var, vissa hade långbenat och långärmat och ingen hördes klaga över hettan.

Vi valde bort Junibacken och spenderade istället nästan hela dagen på Gröna Lund, som väntade

15 000 gäster den dagen. På förmiddagen var det lugnt och skönt och köfritt, men på eftermiddagen kunde kön till en attraktion vara allt mellan 20 minuter till en timme, för ett åk som tog 2 minuter. Till karusellerna för de mindre barnen, den del av området vi mest var på, var köerna inte lika långa.

Enda karusellen jag åkte, och det räckte gott och väl. Min resta hand är ett tecken till karusellföraren att jag vill kliva av, men hon tolkade mig fel och trodde jag ville ha mera och lade i nästa växel. Nånej, jag vinkade bara till fotografen. Fast uppriktigt sagt trodde jag aldrig att fanskapet skulle stanna.

Förberedelserna inför kvällens direktsändning av Sommarkrysset pågick dagen lång, och vi fick se alla artisterna repetera.

Ivi Adamou.

Bye, bye Grönan.

Att skrapa Triss är ett måste när man är i Sverige. Dock ingen lycka denna gång heller.

Jag fick en halvtimme inne på Lagerhaus och gjorde en del roliga fynd.

Sen åt vi gott och letade oss tillbaks till båten med värkande fötter med skavsår. Tror att min skostorlek ökade med 2-3 storlekar.

Trött och tröttare.

Fina, fina Stockholms skärgård.

Fripassagerare.

Det var som synes en riktigt bra överraskningsresa, bortsett från att jag från och till under lördagen hade en grym gungande svindel som började efter att jag gått omkring med en ryggsäck. Det lättade på kvällen för att fortsätta igår när vi kom hem och jag var tvungen att bege mig till läkare för att utesluta att det var någon värre sort. Eftersom jag haft såhär förut och oftast

 i samband med att jag burit på en axelväska eller dylikt antas svindeln komma från ryggen/nacken och istället för att gå till jobbet blev det ett par dagars sjukskrivning för min del och imorgon vankas

seriöst knak och brak hos naprapaten med hopp om att marken ska sluta gunga.