Jessica goes tant?

Igår var det dags för Petris årliga munk-kok.

Ebba intar Sally Santeson-pose och tittar på.

Barnen höjde stämningen i köket med lite trevlig blåsmusik.....

Dessa fanstyg blev uppblötta av saliv bara efter några minuter och existerar tack och lov inte längre.

Idag när jag kom hem från jobbet hade vi kaffe- och mjödpaus ute på gården.

Emil föredrog chips framom pappas munkar.

Torsdagkväll kommer Ebbas favoritprogram på tv, Stockholm Arlanda.

..men Ebba somnade i soffan efter bara 15 minuter. Tänk, att vänta en hel vecka på sitt favvoprogram, och sen somna strax när det börjar. Pappas flicka.

Vidare har jag fått ett nytt världsproblem. Sitter nu som bäst och velar om jag ska byta ut min nyinköpta beige jacka till en likadan men svart. Jag har nästan alltid bara svarta kläder, kan jag gå omkring i en beige? Beige =tantfärg? Är jag en tant?

Trött

Morgonskift är egentligen inte roligt alls.

Först och främst är man trött när man måste stiga upp. Sen är man trött när man kommer hem igen. Om möjligt ännu tröttare blir man efter kvällsmaten för att sen däcka typ nu.

Imorse kl 05:20. Emil avnjuter morgonvälling och en Pippi-dvd i soffan.

Man kan säga att som Emil ser ut på bilden, så känner jag mig just nu.

Rekord

Jag slog rekord igår. Det blev nytt personligt rekord (om inte rent av blev värdsrekord) i att fixa sig snabbt inför en hastigt påkommen fest.

På 50 minuter hann jag nämligen ringa 2 telefonsamtal, klippa håret (rätt mycket faktiskt), duscha, föna och platta håret, sminka mig, klä på mig och en stund senare även ett klädombyte.

Men jag hann dit jag skulle och kvällen blev lyckad. Jag som inte menat stanna borta länge alls (eller, egentligen skulle jag ju inte gått nånstans överhuvudtaget) kom hem klockan tre.
Det är vad jag kallar att ha utomordentligt bra karaktär.

Facit

..av denna dag är inte riktigt långt från planerna.

a) Barnen och jag åkte och storhandlade. Det gick ganska bra. På en skala ger jag barnen en sjua i uppförande. Emil kunde dock ha låtit bli att säga "Flytta på dig!" åt en gammal tant som enligt honom stod i vägen.

b) Jag har städat. Dammsög och torkade golven. Jag har torkat damm också, lite här och där. Dock hann jag inte med vitrinskåpet.

c) Jag har bytt rent i allas sängar. Jag ser fram emot läggdags och de rena, sträva lakanen. Jag funderar på att gå rakt ur duschen isäng utan att torka mig ikväll för att förstärka njutningen.

d) Jag har lagat mat. Hälsosam mat. Potatis och ugnsforell.

e) Som samboende med gårdskarlen (och det faktum att jag är den som får lönen från gårdskarlssysslan in på mitt konto varje månad) har jag även gjort något man inte ser varje dag, jag har dragit mitt stå till stacken och räfsat en ca 5 kvadratmeter stor plätt på gräsmattan.

Ebba var framme med kameran, här är bildbevis:

En sak jag inte gjorde idag var att ta bort sofföverdragen och tvätta dem. Men nu gör det inget, eftersom jag för ett par minuter sen hällde ut en ölflaska i soffan. Vilken tur att de inte var nytvättade.

Fröken Fräken

Häranefter är jag inte den enda i vår familj som pryds av fräknar. Nu har även Ebba fått sina första. :)

Undrar om hon kommer att bli lika prickig som jag. Först nu efter 30 har jag börjat gilla mina, för de döljer rynkorna litegrann.

Diagnos fortsättningsvis okänd

Idag var det dags för mitt besök till inremedicinska polikliniken.
Jag blev tyvärr inte mycket klokare alls, och framförallt blev inte fötterna mindre gula under, inte mindre lilaflammiga ovanpå, känseln återfick jag inte på insidan av stortårna, min vänstra vad slutade inte göra ont och inte började mina fötter överlag heller kännas "vanliga".

Vad fick jag veta då? Jo, alla mina blodprov (och de har faktiskt för en gåns skull tagit väldigt många) är bra- utom ett. Det var nåt med kärnceller och hade nåt med reumatiska sjukdomar att göra. Och att just att det enda provet inte är normalt är för lite för att det ska kunna vara nåt. Jag är för frisk för att vara sjuk.

Min blodcirkulation i fötterna verkar även fungera som den ska, även om det inte känns så alla gånger.

"Du får kanske lära dig leva med kalla fötter, gå mycket med yllestrumpor på och kanske cykla mycket för att stärka venerna i vaderna. Dessutom tycker inte jag att de såg särskilt hemska ut."
Nähä?

Jag undrar i mitt stilla sinne, fanns det verkligen inget man kunnat undersöka vidare istället för att bara preskribera fallet Jessica?

Häxan Surtant

Imorgonbitti måste jag se till att inte stiga upp med samma fot före som idag, för redan efter 10 minuter på benen imorse kände jag att jag valt fel.

Först var det inte så värst farligt ändå, mest småirriterat över allt och ingenting (t.ex skit som ligger här och skit som ligger där och tråkigt väder) men efter lunch var det bara att dra täcket över huvudet en stund av säkerhetsskäl.

Men snart, gott folk, är min dag som Häxan Surtant över.

Hemma igen

I eftermiddags kom jag hem från min och L´s husmorsvila.
Mycket märkligt att vi var så trötta, när vi vilat i 1,5 dygn. Hur kunde vi somna strax vi satte oss ner på tåget, när det var morgon och vi nyss hade stigit upp?

Vår tripp i en kort resume´:

Sov så gott som ingenting på nattåget ner till Åbo hur trött jag än var. Sovvagn är överskattat, man sover ju inte. De borde döpa om det till liggvagn. Jag låg vaken ända till Tammerfors och inväntade John Blund förgäves. När tåget stannade i Tammerfors och det blev tyst somnade jag äntligen, men när det bär av igen en timme senare vaknade jag igen.

Förundras över en sak.
Hur är det möjligt att man år 2009 släpper ut piss och skit rakt genom ett hål i golvet från tågets wc? Fy fan, vad äckligt.

Luonnollisesti, VR, jo det kan man kanske kalla det.

På båten upplevde jag det största antiklimax på väldigt länge när jag upptäckte att Magnus Carlsson uppträder där idag och imorgon... Hur gärna på en skala hade jag inte sett honom istället för Scotts?

Men kanske bäst för husfridens skull att jag inte fick se Magnus. Vem vet, kanske Petri hamnat att bygga hus utan mig. *fniss*

Denna gång blev Stockholm endast beundrat genom ett sketet hyttfönster. Inget fel på vår lyxhytt, men man såg knappt ut genom fönstret.

Hon ser onekligen lite bekant ut.

Innan jag åkte bad Ebba mig ta mycket bilder på "killarna", dvs Scotts. De var faktiskt riktigt bra. Men inte lika bra som Magnus´ show kommer att vara ikväll :(

Nu ska jag ta igen mig. Känns som om jag varit borta en evighet.

Packa mammas kappsäck

Om påsken var lugn och tråkig så har denna dag varit allt annat. Jag har haft bråttom hela dan.

Mest bråttom var det efter arbetsdagens slut, kauhee stress med att hitta nåt i klädväg.
Varför hittar man aldrig nåt när man verkligen måste ha nåt snabbt? Jag fattar inte.
Sen är det ett märkligt fenomen att vissa klädaffärers kläder aldrig passar på mig. Hur bra plagget ser ut på klädhängaren, när jag väl provar det ser det för jävligt ut.

I sista stund (5 minuter innan butiken stängde) hittade jag iallafall nåt vettigt, så jag är nöjd.

Men allra mest nöjd är jag ändå över vår nya fyrhjulsdrivna kappsäck. :)

Nu ska här packas.

So long.

Semitråkig dag

Om långfredagen var tråkig så var dagen idag semitråkig.

Vaknade av ösregn vilket ju är bra eftersom vi väldigt gärna vill att snön ska smälta, men ack så trist att bara sitta apatiska inomhus en hel dag.

För att få ett slut på tristessen var vi helt enkelt tvungna att hitta på något för att inte förgås, så när vi inte stod ut längre vid tretiden packade vi ihop oss i bilen och styrde kosan till Mc Donalds. Vilken idiotisk sysselsättning, egentligen.

Väl hemma på gården igen vägrade Emil komma in utan att ha fått cykla av sig lite först. Han har blivit en baddare på att cykla med Ebbas gamla cykel. I höstas fattade han ännu inte att man måste trampa, men nu går det som smort.

Emil the man.

Imorgon är det dagis och jobb som gäller igen.
Efter jobbet har jag paineita. En ny outfit och ny resväska står på inköpslistan, sent på kvällen åker jag nämligen iväg på husmorsvila. (läs: kryssning)

Så kan man också ha det. ;)

Påsken hittills

Påsken har både varit lugn och aktiv på samma gång.


Igår jobbade jag eftermiddag.
På jobbet tappade jag suget och det kändes som om allt jag tog mig för blev till ingenting. Ingen säger nåt när jag frågar råd, men sen när jag gjort klart kommer svaret på min fråga "Du kunde lagt grejerna såhär istället"
Gaah, hört talas om "Speak now or forever be silent"?

Direkt efter jobbet väntade påskbrasa i Dalabäck. Jag blev lyckligt av med trasiga/urtvättade kläder, gamla skor, slitna plastkärl ur köksskåpen, gammalt smink och allmän skit som legat och skräpat i skåp och lådor. Det mesta skräpet bestod dock av avlidna förfäders gamla möbler.

Emil lekte mest i gyttjan, alla 2-åringars paradis.

..eller så flög han på kvasten. Syns det att detta är en pose han tränat på förr? Emil leker nämligen jämt att han är häxa och flyger. [kescha kratten= häxa på kvasten] Vi tvingas dagligen gömma undan alla saker som har skaft här hemma, t.ex golvmoppen och golvrakan som står i duschen.

Idag behagade solen visa sig redan från morgonen. Efter en rejäl sovmorgon (T.o.m Emil sov ända till 08:15) beslöt vi att luncha ute, dvs åka ut till villan och grilla korv.

Där var det betydligt mer vårlikt än senaste gång. Isen hade jag inte vågat mig ut på, det var öppet vatten allra längst ut.

Ebba i korvätastagen.

Kvällen var bf och bokad för biobesök igen, ja kan ni tro, nu gjorde jag mitt andra biobesök sedan 1997, och det andra inom två veckor.. och inte nog med det; jag såg samma film som förra gången.

Men om vi säger som så, nu har jag sett "Män som hatar kvinnor" på bio två gånger, och det räcker. Nästa gång blir på dvd.

Vittujen kevät

..ja perseiden takatalvi.

Inte blev jag speciellt glad när jag tittade ut genom fönstret imorse.

När Petri steg upp och tittade ut var även hans första ord: "Voi vittu!!"
Dock svor han inte åt snön utan åt upptäckten att han glömt att ta ner flaggan igår, där hängde den kvar långfredagen till ära.

Nu ska jag mata mina barn och sen tror jag att jag ska storstäda källaren. Man måste bara hitta på nånting som tar länge för att inte dö av tristess en dag som denna.

Påsk i stugan

..är väl på ett ungefär vad vi har här nu.

Påskliljor

Påskgräs med kycklingar

Och ute på trappan står påskriset. Alldeles nersnöat. :(

I övrigt har jag haft en bråd ledig dag idag. Först har jag och Emil trängts i affären och handlat mat. (Man måste tydligen handla mat som om det vore sista chansen ever, bara för att det är stängt imorgon.)

Sen var det dags att klippa mig och bli lycklig ägare av en blond slinga löshår.

Vilket utmärkt alternativ till att sitta flera timmar hos frisören och slinga håret- limma fast en eller två slingor äkta löshår istället. Tar typ en minut och kostar en tia per slinga.

Dagens händelse nr 1 är väl ändå att vi hade träff med husförsäljaren och fick vårt kostnadsförslag. Nu får vi se vad vi hittar på. Spännande, spännande.

"De e mycke nu"

Hittills denna vecka har jag jobbat, jobbat och jobbat.
Det är bråttom på jobbet. Jag började frivilligt arbetsveckan igår med 1,5 timmes övertid. (Kan man börja arbetsdagen med övertid.. eller kallas det förtid?)
Även idag jobbade jag övertid och kommer att göra så även imorgon. Tanken på att jag är ledig torsdag och fredag gör att jag orkar stressa lite mera nu innan.

Tur att P är hemma hela veckan och tar hand om markservicen så att jag får stressa som en dåre med att hänga upp mina mygghattar och regnmätare.
Att det fortfarande är snö på marken låtsas vi inte om, nu är det brådis.

Vända och vrida

De senaste månaderna har vi kollat massor av husmodeller.
Bestämt oss för en för att veckan efteråt bestämma oss för en annan, och veckan efter det konstaterat att vi inte har en aning.

Nu har vi då bestämt oss för just den modellen vi egentligen genast i början bestämde oss för, Hartmankotis modell Citytundra.

Idag fick vi hem en ritning de gjort lite ändringar på och nu har vi suttit och bokstavligen vridit och vänt på den halva kvällen.. och i ett skede råkade jag liksom vända pappret fel väg (det måste varit ödet) och ljuset från fönstret sken igenom och ..voilá. There it was.

Citytundra med spegelvänd planlösning har vi nu bestämt oss för (att vi kanske tar).

Kors i taket

Jag har i många år skämts för att låta folk få veta att sist jag var på bio var staden Vasa, året var 1997 och filmen Titanic.
Men så ikväll hände det, Jessica var på bio.


Jag har sett "Män som hatar kvinnor" och den kan varmt rekommenderas åt alla som vill se något riktigt bra. Mitt filmsällskap och flera andra tyckte att den var lite väl läskig, men njah.. kanske jag är psykopat, men jag tyckte inte det.

Lisbeth Salander är min nya idol (synd att hon inte finns på riktigt) och nu är jag helt övertygad om att det blir en ryggtatuering snart.

Hemma var det catfight medan jag var borta. Offret har ännu inte synts till.