Lejdo

Jag (och eventuellt vissa personer i min närhet) har märkt att jag är inne i en oerhört seg och bitter period av mitt liv. Egentligen vet jag inte vad som är grundproblemet, men det tar sig uttryck i ett oerhört f'*ttigt humör. Är det årstiden? Är det mörkret? Är jag mentalt under-, över- eller på nåt sätt felstimulerad eller är det bara lejdo rent allmänt?
Men jag jobbar faktiskt på att tänka positivt, för jag har hört att man blir som man tänker och tror till viss del att det stämmer. Law of attraction, ni vet?
Så innan jag blir en lugn och harmonisk människa måste jag snabbt få spy ur mig lite medan jag hinner.

Först och främst. Jag förstår mig inte på vuxna människor som har barnsliga lakan i sängen, exempelvis påslakan med Fåret Shaun på. Nu är jag inte så insatt i hur vanligt detta är, men jag vet att det förekommer.
Det är nästan lika irriterande som att samla på Muminmuggar eller att inte ta bort det röda "I" klistermärket från Iittalas produkter innan du börjar använda dem. Eller att du kör bil för sakta när jag kör bakom dig. Eller att du går för sakta i butiken och jag inte kommer förbi.

Vidare irriteras jag för tillfället sjukt mycket när folk skriver i statusuppdateringar på FB och i bloggar att de "varit utomhus och tankat d-vitamin".
Det är ju så fel och gör mig frustrerad. En solskensdag i november hjälper inte det minsta. Enda sättet att få d-vitamin denna årstid är oralt. Piller i munnen. Fast möjligheten finns ju att personen ifråga stått ute på gården med sin burk och käkat pillret därute, vad vet jag?

I blåsväder

 Väderguden levererade mitt favoritväder idag. Vaknade imorse av dånet från plåttaket och fasade lite för att det skulle hinna sluta storma innan jag tagit mig ut till Fäboda, the place to be en dag som denna. Och jo, det värsta hade tyvärr lagt sig, men visst blåste det riktigt ordentligt ännu.

 

Helt perfekt novemberväder enligt mig, håller tummar och tår för att den milda temperaturen är här för att stanna.
Frågor på det?