Dagar man minns

Dethär känns ju lite som en gammal nyhet vid detta laget, men för den som inte visste det medförde maj två Stockholmsvistelser för min del. Först ut var min kompis´ möhippa första helgen i maj, och jag reste med kameran som enda ressällskap. Oförskämt skönt, om jag får säga- jag fullkomligt älskar ju mitt eget sällskap.

Lördagen var full av möhippeaktiviteter, sådom att dricka skumpa dagen lång, men de övriga dagarna var bara mina. Strosade omkring och mådde som en prinsessa, fast med hemskt ömma fötter. Hemma snöade det, men i Stockholm var det vår.

Hallå?

 

Denhär bloggen är en sorglig historia nuförtiden. Jag ber om ursäkt för det. Det blev inte ett endaste lilla marsinlägg, och nu är vi redan halvvägs in i april. Nåja, det är ju inte direkt så att ni missat något om vi säger så. Allt är mest som vanligt.

 

Sämst just nu är att jag på sistone fått en ny krämpa- migrän med aura. Haft 5 migränskov på lika många veckor, plus konstiga synstörningar var och varannan dag. Jag hade klarat mig riktigt bra utan, har krämpor så det räcker och blir över från förr.

 

Bäst just nu är att maj månad närmar sig, och den medför flera trevligheter. Som t.ex att vi är bjudna på bröllopsfest till Stockholm, och jag har fått äran att både vara brudtärna och fotografera. Letat klänning hela vårvintern, men så äntligen damp den rätta ner i postlådan i veckan och en sten lättade från mitt hjärta.

 

Annat som gör mig lycklig just nu är att jag idag äntligen fick tvättat fönstren. Ute, inne och mittemellan. Suttit/gått/stått och beundrat dem hela kvällen. Jag är så stolt. Sådär rena har de inte varit på de 4 år vi bott här. Jag tror tamejfan att husets värde steg med ett par tusen.

Det finns de som undrar

..vad jag sysslar med som inte uppdaterar. Jag har ingen ursäkt, men jag kan försöka berätta. Allt som oftast jobbar jag. Jag önskar att jobb inte tog så mycket tid av ens liv. Ibland fotograferar jag, och däremellan umgås jag med min familj, såsom förhör läxor, läser godnattsagor, viker tvätt, lagar mat och gosar med Mårris. Vad gjorde vi innan han fanns? Ibland gör jag ingenting, och det tycker jag väldigt mycket om, fast det får ni inte säga till nån, ok? Det händer sig även att jag sitter i soffhörnet och stickar en socka och nuförtiden har det också hänt sig någon gång då och då att jag äntrat ett gym för att idka fysisk träning. 

 

Ute är det perfekt februariväder om man frågar mig. Plusgrader, slask och vårvindar. Snart kommer solen, småfåglarna och fräknarna.

 

Nu närmar sig några lediga dagar och tillvaron är rent allmänt under kontroll.

 

 

Herr Mårris

Nu är det två veckor sedan Herr Mårris flyttade in till oss, och allt har gått superbra. Största delen av hans tid går åt till att sova, om dagarna på en kudde i soffan och om nätterna i vår säng. Lite bus hinns såklart med mellan varven och var och en av oss pryds av klösmärken i varierande mängd. 

Vi slåss nästan om vems tur det är att få gosa med honom, och far i huset som absolut inte skulle ha någon katt är helt såld på det lilla livet. Hör ni honom säga något annat så ljuger han.

Här är ett favvoställe.

Det bästa

Ebba bad mig i veckan nämna en bra sak med snö. Typ, om du under pistolhot tvingades säga en bra sak med snön, och du inte får svara "när den smälter".

Jag funderade ett par dagar, men igår såg jag plötsligt svaret framför mig.

Jamen, det är ju så fint ute just nu.