Fridayfeeling och julstämning

För en gångs skull känner jag dendär speciella fredagskänslan folk brukar prata om. Eftersom det är allhelgona är jag ledig två dagar i rad som normalt folk. Åh, vad skönt.

Jag lovar att göra så lite som möjligt.

En annan känsla har jag haft på jobbet om kvällarna i veckan..

När jag har stått bland bollarna och glittret på jobbet och sett kolmörkret utanför fönstret har en liten gnutta julstämning uppenbarat sig.

Det är just denhär tiden jag brukar kunna känna julstämning, vid den tiden när andra får julstämning, i december, har jag inte tid att känna känslor överhuvudtaget, jag har bara bråttom bråttom.

Imorse tilltog julstämningen ytterligare.

Snö på marken.

Hej hej

..till alla som väntar på uppdatering här.

Jag är mitt uppe i en kvällsskiftsvecka, vilket betyder att mina dagar spenderas på tumanhand tillsammans med Emil, och på kvällarna jobbar jag.
Inte mycket till bloggmaterial, som ni förstår.

Åtminstone kan jag med glädje meddela att det hjälpte att gömma blöjorna på hatthyllan, för nu har vi inget blöjbarn hos oss längre.

Citerar Emil:
"Det låter BLOINK! när den* kommer"

* den=bajskorven

Dagens ekonomi

Strax jag druckit upp morgonkaffet åker Emil och jag till Kokkola för att lämna tillbaks klänningen jag köpte i på H&M i Vasa för två veckor sen. (Den jag hade tänkt ha på bröllopsfesten, men tadaa- jag hittade en oanvänd festklänning hemma i skåpet istället och hade köpt ny helt i onödan).

Egentligen kan man fråga sig hur vettigt det är att köra 70 km med en trotsig 3-åring för att returnera en klänning som kostat 35€. Riskera att hitta en massa annat att shoppa och eventuellt behöva luncha på stan också- jag hade tänkt vara ekonomisk som returnerar klänningen och får mina pengar, men vi borde isåfall kanske stanna hemma?

Ljuva vintertid

Emil yttrade dessa vackra ord kl 04:57 inatt:

"Mamma, nu stiger vi uuuppp!!"

Skitprat

När vanliga metoder inte fungerar får man ta till mer radikala sådana. I dethär fallet gäller det Emils blöjavvänjning.

Problemet är att han vägrar göra nr 2 på annat ställe än i blöja.

Jag har försökt, och försökt, och försökt få honom att bajsa i potta, men det går inte. Sen testar vi wc:n, men det går inte. Klart att det skulle gå, men han vill inte.
Istället passar han på när jag inte märker, tar en blöja, lägger den på sig själv och smygskiter.

Men nu får det vara slut med det. Jag må vara en hård mamma, men nu får det räcka med babyfasonerna, han fyller faktiskt 4 år till sommaren. Blöjorna är placerade utom räckhåll- jag har lagt upp dem på hatthyllan där han inte kan nå dem.
Han må skita i byxorna i en vecka framöver, men nu får det för f-n räcka med blöjor här i huset.

Punkt.

Verklighetsflykt

Svinförkyld, uttråkad och drömmer mig bort..

..nånstans hit.

Vill, vill, vill så det värker.

Det ringde på dörren

..och tanten som bor mittemot kom inbärandes på vår katt.

Väldigt omtänksamt, men jag blir så trött på att alla verkar tro att Simson är hemlös, lidande, utsvulten eller är skadad pga hans jamande och gnäll strax han ser en människa här ute på gården.

Men nej, det är inget fel på honom, han bara pratar med er.

Han bara vill inte vara här inne i lägenheten mer än mellan 21-06, då ligger han i min säng och sover.
Han har sina chanser att komma in, två ggr idag har jag öppnat ytterdörren och lockat på honom och han har jamat lite åt mig som svar, men valt självmant att inte komma in. Så då får han stanna därute för min del.

Så hördu tanten, skaffa dig ett liv och lugna ner dig lite.

Tappat räkningen

..på hur många gånger jag nyst idag. 100 kanske? Känner mig om möjligt risigare idag än igår, min lediga dag till ära. Suck.

Här följer en kort resume´ från Stockholms weekenden (som Petri i ett svagt ögonblick lovat att vi ska göra till en årlig tradition):

Möttes av ett regnigt och kallt Stockholm sent på fredagkväll. Gick ut på stan på lyckad matjakt, och påbörjade sen jakten på vårt hotell.

Hotellet (som jag glömde ta kort på) var fräscht och snyggt, men med facit i hand hade jag valt ett hotell precis i city istället för Skanstull, om än tunnelbanan låg bara 100 m från hotellet och restiden var typ 5 min in till T-centralen.

Lördagen gick i shoppingens tecken. Trodde inte våra ögon när det var stora snöhögar på Drottninggatan, men fick senare veta att det var konstsnö.

Här poserar jag framför en av mina absoluta favoritaffärer och Petris värsta mardröm, Lagerhaus. Husgeråd, prydnadssaker, ja- allt tjusigt man kan tänka sig. Räddningen för vårt förhållande är att det finns ett cafe´i övre våningen för uttråkade karlar. Med mig hem fick jag coola pepparkaksformar, blommiga muffinsformar, frukostskålar, en cool godisskål mm.

Dagen kändes riktigt lång, vi hann shoppa alldeles tillräckligt och äta gott och dricka gott innan det var dags att återvända till hotellet för uppfräschning inför kvällens fest.

Bröllopsfesten hölls på Långholmens folkhögskola. Lite tunnelbana och en liten promenad och så är vi framme tänkte vi, men tur att vi inte gjorde som vi tänkt utan tog taxi istället, för det visade sig att inte ens taxichaffisen tänkte hitta dit. När det var som värst körde han längs en cykelväg och hamnade på någons kolonilott ute i beckmörkret, men ytterligare några felkörningar senare nådde vi vårt mål.

Här är några av festens deltagare.

På söndag hann vi inte mycket mera än äta frukost innan det var dags att åka mot Arlanda. Flyget hem var givetvis försenat och det kändes som en evighet innan vi kom iväg.

När vi väl landade i Vasa och hunnit köra en bit hemåt hamnade vi mitt i ett spektakel. En erikoiskuljetus bestående av 4 st lastbilar med hus (!) svängde ut rakt framför oss och den breda karavanen som inte ens gav plats åt mötande trafik annat än i diskesrenen var totalt omöjlig att köra om, så hemresan kördes i 60 på 100-väg. Halleluja.

Aldrig sett nåt liknande.

Det om det. Nu ska jag undersöka vad som finns i kylskåpet, jag tror det blir våfflor ikväll.

Nej

..jag har inte varit i Stockholm såhär länge. Jag har bara inte hunnit annat än jobba sedan vi kom hem på söndagkväll.
Igår hade jag ett 11,5 timmars arbetspass och idag ett 12 timmars.

Likt toppen på snoppen har även en förkylning tagit mig, vilket betyder att jag härmed intar viloläge och hoppas på bättre feelis imorgon.

Barnfritt

Här har jag fullt upp med att städa, packa, noppa ögonbryn, lacka naglar och stryka kläder . Om några timmar bär det av mot Stockholm för mig och P.

Ska bli skönt med ett barnfritt veckoslut på tumanhand, kan inte minnas när det hände sist..? Hmm, kanske vi var på en kryssning sommaren -07 eller minns jag fel?

Ebba har önskat sig en Sverige t-shirt och en polkagris. En lång. Det ska vi väl ändå kunna ordna.

So long!

Medan ni sov

Låt mig berätta vad jag gjorde inatt medan alla ni normala människor sov.

Jag blekte håret. Tvättade ur och fönade torrt. Blekte en gång till. Tvättade ur och fönade torrt. Färgade med en ljus färg. Tvättade ur och fönade torrt. Färgade med en annan ljus färg. Tvättade ur och fönade torrt.

Sen sov jag.

När jag vaknade imorse vågade jag knappt kolla mig i spegeln.

Åkte jag iklädd mössa till butiken och handlade ytterligare två förpackningar färg.

Fort, fort hem och blekte ännu en gång. Tvättade ur och fönade torrt. Färgade efter det för sista gången med en ljus färg. Tvättade ur och fönade torrt och voila´.

Jessica blev blondin.

Antiklimax

Idag var då dagen D för reumatologbesöket som jag både väntat på och fasat för. Väntat på att få ett svar på varför benen känns så konstiga ibland, varför fötterna är marmorerade och iskalla und so weiter. Men, men..

Jag förstår nu vad folk syftat på när de med stora ögon och avsmak i blicken frågat mig "Du ska väl inte till dendär...?"

Jo, jag skulle till just dendär.
En stressad gammal gubbe som inte ens frågade varför jag kommit. Det visste han ju iofs, men han var inte alls intresserad av att höra min story. Om jag inte själv tagit av skorna och strumporna hade han nog inte ens bett att få se på mina fötter- som var största anledningen till att jag satt där!

Av alla tiotals blodprov man tagit det senaste året har endast ett (ANA) varit förhöjt och gett kopplingar till nån slags reuma.Det provet togs ifjolhöstas när mina ben kändes helt stela, stumma, bortdomnade etc under två månaders tid.

Han erkände att det kan hända att jag hade nåt skov av "nåt" på gång just då, men som sagt inte i nuläget, för nu var provet normalt helt plötsligt.

Däremot pratade han länge om SLE och MCTD, och rekommenderade mig att gå in på Reumaliittos webbsidor och läsa om dessa reumasjukdomar.

"Det kan ju hända att fler symptom tillstöter".

Jag har som helst lust att lära mig leva med mina lilaflammiga fötter, för såhär ska fötter inte se ut. Nu vet jag inte vad jag ska göra, vänta att det blir ännu värre? Ska jag liksom hoppas på fler symptom, bara för att nån ska reda ut vad det är en gång för alla?

Eller hur?

(Bilden visar inte hela sanningen, det händer ofta att de ser ännu värre ut)

Vasaresan var dock inte helt förgäves. Jessica fick nya jeans, svarta jeansleggings, en stickad tröja, en skjorta, ny handväska och en festklänning tills helgens bröllopsfest. :)

Dålig start på höstlovet

Vi har varit friska hela sommaren och hösten, men nu på höstlovets första dag bryter givetvis nåt elände ut.

Ebba sa redan igårkväll att det kliar bakom örat, kollade att det var lite rött, men tänkte att det bara varit svettigt innanför mössan.

Imorse väckte hon mig och sa att det kliar mycket på benen. Tittar på henne och ser att hon är alldeles rödflammig överallt, ser ut som nässelutslag. På vissa ställen bara rött, men på vissa ställen helt svullet, precis som om hon bränt sig på brännässlor.

Ringde rådgivningen och frågade, men det kan tydligen bero på vadsomhelst, och vi ska bara vänta ut det.

Åkte en sväng till bygget trots stegringen (ja, hon är lite förkyld också), och ute i kylan försvann utslagen nästan helt, men nu när vi kommer in i värmen blir det värre igen och liksom flyttar sig från ställe till ställe på kroppen.

Sånthär sker på Hallonvägen idag:

Väck ej den björn som sover

Kanske det är ett straff för att jag inte ammade Emil mer än ett par veckor som han är vill vara så nära jämt? Alltid ska det pajas, pillas i håret och gosas. 24-7.
(Visst, jag vill ju också paja och vara nära, men inte när jag sover).

På morgnarna när han kryper ner under mitt täcke är han som värst. Han rör vid mig jämt->jag blir irriterad. Jag är absolut inte den typen som vill bli väckt av mys.
Jag säger snällt, "Sluta paja mig" och Emil drar bort handen. Jag hinner inte somna om innan händerna med dom vassa naglarna är på mig igen. "Sluta paja mig!"och han minns att "Ja, just ja, jag skulle ju inte paja mamma."
Sen håller vi på så, som imorse från halv sex till åtta, och Petri förvånas över hur jag kan sova så länge på söndagsmorgnarna, när sanningen är den att medan han snarkar i lugn och ro i sin sänghalva grälar jag med Emil, och först när de stiger upp kan jag somna om.

Jag blir galen.
Till julklapp ska jag önska mig en sovsäck att krypa in i mot morgonkvisten, så att jag får ligga ifred.

Yes!

Äntligen, äntligen är min långa arbetsvecka slut och jag är ledig i hela 9 dagar framöver.

Veckan ska inte bara innehålla lättja, även seriös inredningsplanering, ett reumatologbesök (håll tummarna för att de hittar nåt fel på mig!) och en bröllopsfest i Sthlm ska inrymmas.

Barnen sover, frassen spinner, TV:n visar Idol och jag ska dra på yllesockorna och dricka lite öl. Life is good.

So long!

Sovmorgon

..känns det nästan som idag, för jag börjar jobbet först 7:30. Det är en enorm skillnad på att börja 7:30 jämfört med hemska prick 7. Denhär halvtimmen är guld värd.
Nu hinner jag ju t.o.m morgonblogga ett par minuter.

Dessvärre tar de minuterna slut här.

PS. Tre jobbdagar kvar tills en hel vecka ledigt. :)

Matmor berättar

Det gick faktiskt bra att simma med barnen. De var extra snälla och vi både simmade, rutchade i vattenrutchbanan och bubblade i bubbelpoolen utan att dränka oss.

Den värsta upplevelsen överlag var när vi hade bastat och duschat klart och Emil blev akut kissnödig. När en 3-åring blir kissnödig kan man inte vänta, liksom. Han säger inte direkt till i första taget, oftast sekunden innan den första droppen landar i kalsongerna.

Gissa hur glad man blir när det endast finns en toalett i omklädningsrummet (hur tänker de som planerat omklädningsrummen, satt in 1 wc på ca 50 klädskåp?) och den råkar vara upptagen just precis när 3-åringen hoppar omkring och är jättenödig?
Kanske det faktiskt är tänkt att man ska pissa i vattnet.

Förutom simhallsbesök och ett kort besök på husbygget känns det som om jag inte gjort mycket mer än kokat en hel massa mat idag:
Jag inledde med klyftpotatis och panerad grisschnitzel med rose´pepparsås.
Fortsatte med potatismos och fiskpinnar, för att avsluta med en kastrull grisköttssås.

Och eftersom Ebba inte gillar nåt av det jag gjort idag blir det nu.. kebab.

Simma i urin

Nu är det illa ställt.
Jag ska göra något som jag inte alls tycker är vidare trevligt. Det värsta av allt är att jag ska göra det ensam med barnen, och det är det som känns värst. Jag har kämpat och stretat emot in i det sista, men nu var jag tvungen att ge efter. Mina argument om att det kan vara farligt, nån kan dö osv höll visst inte längre.
Vi kastar oss snart i bilen och tar sikte mot simhallen.

Trött och sliten

Visst är det skönt med morgonskift, som idag, 7-13:30, dvs hela eftermiddan och kvällen ledig sen man kommer hem.

Men..

För det första gillar jag inte kvällen före morgonskiftet. Att veta att man måste lägga sig tidigt för att orka upp tidigt.

Och för det andra, vad är det för ide´med att sluta tidigt när man ändå är så trött att man inte orkar göra nånting på hela långa lediga eftermiddan och kvällen?

I min ålder kanske det börjar bli läge för en liten powernap på eftermiddagarna?

Något trevligt har ändå denna trötta dag fört med sig.

Huset har fått fönster.