Äntligen

..kan jag cykla på stan utan att behöva skämmas över min rostiga, skramliga fjortisped. Den ska förpassas till Ekorosk med nästa skräplass.

Titta vad jag hittade på CM, är hon inte vacker?

Nu kör vi.

Hemma från ännu en resa

"Mamma, vi har börjat resa jättemycket" sa Ebba till mig ikväll när hon stod i duschen. "Vi var till Vasa i förrgår, vi har ju varit två gånger till Vasa, vi var en gång till Tuuri, och idag var vi till Kokkola!"

Inte riktigt vad jag kallar resor, men kanske för en femåring.

Största skälet till att vi åkte till Kokkola imorse var för att leta 6-års present åt Ebba. Hon både behöver och vill ha en ny säng, och nu är det fixat, men det märkte hon inte trots att hon var med och kommer inte att få veta ännu på några dagar.

Emil på g vid Pedrinas.

Ebba höll enligt egen utsgo på att svälta ihjäl innan maten kom.

Jag också, men när jag fick detta framför mig var allt förlåtet. Kycklingfile´, klyftpotatis och ljus pepparsås. Ett vinnande koncept.

Efter lite shopping kollade vi läget "hemma" på Hallonvägen.

Alla träd är borta och man har märkt ut var huset och garaget ska stå. Nästa vecka kommer grävskopan..

På kvällskvisten har barnen även hunnit med en simtur.

Min borttappade ring återfanns idag. :) Den har varit spårlöst försvunnen i en vecka, men idag hittade Petri den av en slump vid ett besök i vårt gamla hem, den låg på golvet i barnkammaren bland de nya ägarnas saker. Helt osannolikt, men ack sån tur! Nu behöver jag inte gå omkring och känna mig naken längre.

Återstår inte många dagar kvar av semestern nu. Bara fyra dagar kvar. Två veckor semester är mest bara retsamt, just när man börjar vänja sig tar det slut.

Sommaren är kort

Imorse sken solen och vädret var perfekt.

Ända tills väskorna var packade med bikinis, simbyxor, handdukar, mat av alla de sorter.. ja, typ allt som behövs inför en heldag vid villan.

Men när vi var framme, vid tolvtiden, då kom de, molnen.

Och inga vita, tunna, lätta moln utan gråsvarta, lågtflygande, regntunga. Så som de varit varenda dag nu på sistone.

Vad gör man då istället för att ligga och sola?

Tja, man kan ju alltid kasta lite pil eller nåt.

Sommaren är verkligen kort, för den tycks ju endast vara vardagar mellan 06:30-11:30.

Dagens roadtrip

..gick till Vasa.

Först lunch på Amarillo, för andra gången på en vecka, och nu börjar jag snart ha förätit mig på deras "Big Burger" utan majonnäs.

Vidare till målet: Tropiclandia och tre timmar i klor. Synd att det var kyligt och regntunga moln ute, vi hade fått så mycket mer för våra 63 euro om vi utnyttjat utebassängerna också.

På väg hem åkte via Laihia. Och det kan jag tala om för er, att livet utan navigator suger ibland. T.ex idag, när vi hade enbart en adress och en sketen köranvisning. Kör 2 km längs med Tammerforsvägen, sväng sen vänster.

Men sen då? Vi hade ingen aning om vart vi skulle efter dendär vänstersvängen.

Efter vägrådgivning per telefon kom vi till slut fram till målet, och möttes av ett litet antiklimax. Först såg man nästan inget, pga alla buskar och träd. Vidare hade dessa människor modifierat sitt Citytundra-hus, och bl.a byggt biltak/garage på ena gaveln, så det såg ju inte riktigt ut som "vårt"..

..men nästan.

Those were the days

Sitter som bäst vid köksbordet med öppet fönster och konstaterar att banden ute på stan kör exakt samma repertoar som igår.
Jag harmas inte alls över att sitta hemma istället för ute i vimlet på stan, en kväll med öldrickande och rännande på bajamaja på stan med räcker alldeles tillräckligt för min del. Däremot skulle jag inte ha nåt emot att umgås med sällskapet oftare, sitta och bläddra i gamla fotoalbum och prata knäppa minnen.

Två unga, snygga brudar som satt på gågatan och åt grillpanna mitt i natten. Jag kunde inte låta bli att ett kort på dem.

Idag gjorde vi en snabbvisit till hemsoporna och jag hade som sig bör kameran med. Nu när jag investerat i en kameraväska hänger den så gott som alltid med.

Idag har vi även tömt radhuslägenheten på det sista skräpet och de nya ägarna har kanske hunnit flytta in redan. Känns vemodigt, radhuset var ju vårt, men känns ändå bra att ha fått flytten överstökad och man får istället se framåt och koncentrera sig på vad som komma skall. Snart, snart börjar det hända saker på Hallonvägen.

Tills dess håller vi till godo här på Genvägen, och jag tror att vi gör det bra. Här kan man t.ex sitta ute utan att bli våt fastän det regnar, det kunde man inte på Vestersundsgatan, muhaha.

Sovmorgon

..och sen stekte Petri plättar med jordgubbssylt till frukost åt oss.

Första gången på jättelänge som barnen ville äta frukost.

Nu blir det en dag på stan, och ikväll blir det tjejkväll på stan. Roligt, roligt!

Jag ska åka till Laihia

Iförrgårkväll fick jag en pangide´.
Vi ska göra detdär som alla andra invånare i detta land tycks ha gjort: åka till Keskinens i Tuuri.
Igårmorse fick vi däremot ett brådskande ärende till Starkki (byggvaruhus) i Vasa, och begav oss dit istället och konstaterade att Keskinens säkert står kvar tills nånannandag.

Efter lite mat i magarna, lite nya kläder och en vända till Gina Tricot som alla lovprisar (men som var det sämsta jag sett på länge, ett korallfärgat och turkost kaos i dunkadunka som inte behöver besökas flera ggr framöver) tänkte vi att när vi väl kommit såhär långt kan vi lika gärna fortsätta till Keskinens.
Vi hinner nog, de har öppet till 21.

När motorvägen tog slut hamnade vi i Laihia, och då kläcktes nästa bra ide´.
Det lär finnas ett Citytundra-hus nånstans i Laihia, om vi skulle leta reda på det och tjuvspana lite? Tänkte att det kan ju inte vara svårt att hitta, Laihia är väl en liten byhåla som Kållby ungefär?

Nu visade det sig att Laihia faktiskt är ett par storlekar större än Kållby.
Där fanns K-market, Halpahalli, R-kiosk, trafikljus och både det ena och andra. Men inget Citytundra-hus syntes, trots att vi svängde in på flera områden av nybyggen.
Drog vidare och jag harmas fortfarande över att jag glömt kameran hemma. Den borde man alltid ha med, speciellt om man åker på roadtrip över en hel dag.

När vi kom till Seinäjoki möttes vi av nästa dilemma. Vi har varken navigator eller karta i bilen, och visste inte vart vi skulle, bara österut och vilken stad ligger ditåt då? Finlands geografi läste man kanske på femman i lågstadiet, på förra årtusendet, inte konstigt att jag inte minns längre.

Nåja, efter en evighet var vi framme vid målet. Vidare imponerad är jag väl inte, men jag kom hem som en lyckligare människa. Lycklig över min nya kameraväska som passade perfekt.
Och känner ni nåt som doftar 80-tal så är det bara jag som duschat i min Jane Hallen-duschtvål och lagt Jane Hellen deodorant under armarna. Nostalgi.

Och apropå rubriken, jag ska åka till Laihia igen nån dag. Googlade nämligen citytundra och laihia imorse och fick en adress.
Internet är underbart.

Var är alla?

Nu har vi bott här på Genvägen i två veckor.

Vår lägenhet befinner sig på första våningen av tre.
På namntavlan nere vid ytterdörren står 6 st efternamn, förutom Petris (gårdskarln har glömt mitt namn).

Att det finns 6 efternamn på tavlan betyder att det bor åtminstone 6 personer i denna trappa förutom vi (eventuellt flera, eftersom a)gårdskarln tydligen har en tendens att glömma bort vissa namn och b) i en familj har ofta flera individer samma efternamn, dvs Alanen kan lika gärna vara en tvåbarnsfamilj som en frånskild tant?), och eftersom vi bor längst ner borde typ 5 av dessa i denna trappuppgång boende gå ut och in genom ytterdörren och upp och ner i trappan åtminstone ett par gånger per dag, som rimligtvis torde höras in till oss.

Men det gör det inte. På dessa två veckor har jag varken sett eller hört någon överhuvudtaget, förutom tanten mittemot.

Var är alla? Hallå..?

Börjar bli glest

..med tänder i mun på Ebba.

Säg: "Risgrynsgröt med russin i"

Nej och åter nej

..jag konstaterar än en gång- jag är ingen villamänniska.

Jag åker dit förväntansfull och glad i hågen, men sen när jag väl är där planerar jag mest inför hemfärd. Hem till varmt kranvatten, diskmaskin (som jag inte har just nu), tvättmaskin, wc, tv, internet..

Om vädret är på topp, dvs strålande sol och olidligt varmt, då trivs jag ute på villan. Inte riktigt annars.

Som idag. Dömt att misslyckas.

Vaknade till solsken, men efter morgonkaffet var solen utbytt mot regntunga moln. Ett sånt antiklimax. Jag som skulle sola och bada.

Emil och jag satt mest på terassen och hade småtrist. Ebba fotade.

Och jag fotade:

Efter en regnskur kom solen dock och alla hoppade i den svinkalla sjön. Utom jag. Nån måste ju stå på bryggan och fotografera också, eller hur?

It´s a hard work, but someone´s got to do it.

Nu blir det läggdags för min del.

Bara två morgonskift återstår, sen semester.

Jessica packar

..varken upp lådor eller ner mera saker i lådor idag, utan istället packar hon väskorna och drar till villan.
Haft en riktigt trevlig jobbdag, slutade dessutom tidigt, och är ledig imorgon.

Lägger lite cider och rödvin med i väskan bland solkrämen och grillkorvarna, så ska det nog bli en bra villavistelse.

So long, suckers. Ring om ni vill nåt.

Sönderklöst

Det såg antagligen ganska komiskt ut, sent igårkväll då jag cyklade bort till Vestersundsgatan för att leta efter Simson, hittade honom på terassen och cyklade hem honom i famnen.
Det gick bra ända till rondellen, då blev han skrämd av en bil, hoppade ner och jag fick efter att ha jagat honom ur ett buskage bära hem honom och leda cykeln.

Därav är min vänstra axel är sönderklöst. Nästa gång tar jag hans bur med.

Landelainen i stan

Men så kom den då, kamerasladden. Per cykel levererad 22:30 en måndagkväll. Det måste vara kärlek det.

Vänligen observera de underbara människorna i fönstren.
Jag ska bo i ett vitt hus med mörkgrått kring fönstren. Och en stor terass..

..med inbyggda spotlights i golvet.

Velar mellan kombinationen svarta nedreskåp, träfärgade övreskåp och svarta köksmaskiner..

..eller svarta skåp nere och vita eller luckor i frostat glas uppe. Men i såfall- köksmaskiner och kylfrys i rostfritt eller svart? Hmm.

En sittbänk i grovköket, för barnen att sitta på när skor och tjocka vinterkläder ska tas på och av. Förvaring under.

Så lite ogräs som möjligt att rensa.

Svart träpanel i bastun och badrumstaket.

En vedapino nära spisen och snygg väggbelysning.


Ungefär så vill jag ha det.

Dessa två sågs irra runt i centrum av Tammerfors igårkväll. Landelainen i stan personifierad x 2.

Kontakt med världen

..igen. Internet fungerar här hemma, vilken lycka! Jag har fått livet tillbaks. Helt klart ett halleluja-moment.

Dessvärre har jag glömt min kameraöverföringssladd borta på Vestersundsgatan, så jag kan tyvärr inte bildblogga från gårdagens utflykt till bostadsmässan, eftersom Petri inte vill cykla iväg för att hämta den mera ikväll, den trots att jag frågade snällt. Konstigt, eller hur..?

Räknar ner och nu återstår bara 4 arbetspass innan semestern börjar. Även det ett slags halleluja-moment.

Kvällens sista halleluja-moment är att vi inte tänker sälja radhuslägenheten vi redan i princip hade sålt till hon som vi tänkt, utan att vi beslutat att sälja den till någon mindre besvärlig kund istället.
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Var skåpet ska stå

Varje kväll denhär veckan när vi varit här på Vestersundsgatan, har vi åkt hit för att hämta ett skåp ur badrummet.
Varje kväll har vi kommit tillbaks till Genvägen,utan skåp, för att vi glömt bort det.

Ikväll är vi verkligen här för att hämta skåpet.

Vidare kan jag berätta att vi åker till Valkeakoski på söndag, dags för årets bostadsmässa.
Just nu vet jag inte vad jag ser mest fram emot. Själva besöket på bostadsmässan, eller det att vi fr.o.m tidig lördagkväll är barnfria i ett helt dygn?

Nu dags för skåpet.

På besök

..i vårt gamla hem är jag nu. Officiellt för att hämta lite mera möbler och packa ner mera saker. (läs: surfa på internet)

Att bo i en höghuslägenhet går. Det är inte speciellt roligt, åtminstone inte som det är just nu. Ingen diskmaskin, ingen köksfläkt, inget internet, sunkigt duschskåp, mysko grannar, dålig förvaring, gamla och smutsiga fönster.
Deprimerande, men det går för att det måste.

Sen när solen skiner och semestern börjar, då kanske det känns bättre?

I flyttartagen

Idag fick vi nycklarna till vår nya lägenhet.

En ivrig och mycket noggrann städpatrull bestående av svåger med avec klorerade allt som bara gick och lite till, och nu är lyan så gott som skinande ren (förutom garderoben) och efter att jag fick hängt upp gardiner och mitt nya duschdraperi åkte jag därifrån med en ganska bra feelis trots att livet i en liten och rätt sliten trea inte är lockande i sig.

Lägenheten var jättesmutsig, det fanns matrester i kylen och ugnen såg för jävlig ut, den lär ha varit full med katthår och förkolnade matrester.

Men dethär tar ändå priset:

Varenda hylla i garderoben är full med torkad och ingrodd kattskit! Den sitter fast så hårt att den inte går att få loss. Tänk vilken stank det måste ha varit i lägenheten medan skiten var färsk, och hur kläderna eller vad som nu förvarats i garderoben måste ha doftat? Vad är det för en sjuk dåre som bott där? Nej förresten, jag vill inte veta.

Fy fan säger jag. Imorgon kommer husets gårdskarl och beskåda skiten, vi kommer att begära att hyllorna byts ut, för hyllorna går inte att rengöra.

Vidare är det färdigduschat här i radhuslägenheten. Idag började Petri riva duschen, alla väggar och kakel ska bort och redan på onsdag anländer byggkarlar för att bygga upp det igen tills nya ägarinnan flyttar in. Hela källaren har förvandlats till en dammig byggplats, jag har lungorna fulla med betongdamm.

Vi duschade hos grannarna ikväll, men om allt går enligt planerna bor och duschar vi fr.o.m imorgon i lägenheten på Genvägen. I princip är det bara lite möbler, lite saker och vi som saknas. Och internet.

En lång dag på en kort helg

Denna helg var den kortaste på länge, det blir verkligen inte mycket ledig tid över om man slutar kl 18 på lördagkväll och ska vara i jobb 07:45 på måndagmorgon.
Men ack så mycket jag hunnit göra idag, det har varit en lång söndag, verkligen.

-Uppstigning kl 08:00. Ute var det kring +10 grader och molnen var regntunga. Blev en slö morgon med många kaffemuggar i pyjamasbyxor. Barnen hade vindtäta dräkter på sig när de gick ut idag, och vantar.

-När butikerna öppnade vid kl 12 åkte Emil och jag på jakt efter ett duschdraperi.
Först åkte vi till Jysk. Där låg priserna kring 19 euro för ett helt vanligt duschdraperi. För dyrt tyckte jag, så vi åkte till Prisma. Där kostade duschdraperierna mellan 24 och 34 euro, vilket fick mig och Emil att återvända till Jysk, och vi råkade få med oss en ny pläd helt i onödan också, så sist och slutligen blev det ännu dyrare än om jag köpt Prismas dyraste duschdraperi.

-Vidare har jag lånat en symaskin och sytt in mina nya arbetsbyxor. Jag hatar att sy, för inget blir nånsin till något. Jag var rädd att jag skulle sy in tantbyxorna för mycket och att de bara skulle bli tightade och kortare hela tiden , så att jag imorgonbitti skulle hamna att jobba i nåt som närmast liknar hotpants.
Men, ibland överträffar jag mig själv, och min session vid symaskinen gav ett lyckat resultat.

-Sen började jag packa lite grejor. Plockade saker ur köksskåpen, sorterade i tre högar: Ekorosk, sånt vi ska ha med till lägenheten, och sånt som ska sparas men förvaras nånstans tills huset blir klart.
Jag kom inte speciellt långt i packningen dock, för jag..

-..satte mig ute i solstolen iklädd fleecejacka och avnjöt en öl till efterrätt efter att vi ätit hämtpizza.

-Sen inväntade jag främmande. Medan jag väntade dök plötsligt överraskningsfrämmande upp , och det riktiga främmandet kom innan de första hunnit åka hem.

-Nu blir det läggdags. Imorgon gäller det att vara uppe med tuppen, min femveckors kvällsskiftsputki är äntligen slut.

Vad är det för en dag

..vad är det för en dag?

Nej, det är ingen vanlig dag

för det är Emils födelsedag

Hurra Hurra Hurra

Så fint sjöng Ebba och jag (pappa hade åkt till jobbet) åt Emil imorse och gav honom paket på sängen.

Emil blev jätteglad och klappade händerna av förtjusning medan han slet upp paketen. Härligt att se. Ikväll har vi kalasat och det var en trött men lycklig kille som somnade för ett par timmar sen.

Emil är 3 år. Vart har min lilla baby tagit vägen?

Räddade från döden

Läget är som följande, för den som inte vet:

Vi måste flytta ut härifrån snart, eftersom badrummet är fuktskadat och blir rivet närsomhelst.
Vi kan ju inte bo kvar utan dusch.
För fyra år sedan när situationen var den samma bodde vi här utan duschmöjligheter i ungefär en och en halv månad, men det gör vi inte om. Jag vägrar duscha hos grannen/släkt/vänner/på jobbet hela sommaren.

Därför flyttar vi till en hyrestrea snart. Efter helgen, antar jag.
Nu borde jag packa ner det nödvändigaste som vi behöver, sen vi väl är installerade där kan vi ju flytta resten i sakta mak, och välja vilka grejor vi kommer behöva ha med oss under ettårsvistelsen i lilla lägenheten, vilka som kan förvaras i lådor nånstans tills husbygget är klart, och vilket som hamnar på Ekorosk. (Ekorosk=soptippen)

Jag känner mig totalt utan inspiration, men gjorde ett försök med att slänga saker igår. Tog en stor pafflåda och rensade ut saker som ska slängas till Ekorosk. Kantstött porslin, udda tallrikar, gamla blomkrukor, fläckiga och flottiga grytlappar, gamla kastruller och diverse onödigheter.

Vad händer? Jo, när jag kommer hem från jobbet är lådan så gott som tömd. Min mor har under gårdagens barnpassning vrakat bland grejorna, räddat klenoderna från soptippsdöden och förflyttat dem till villan.

Bra så, för nu ryms det ju mycket mer i min Ekorosk-låda.