Rena rama rånet

För 219 euro får du mat till en fyrapersonersfamilj i drygt två veckor. För 219 euro får du nästan en helårsprenumeration på ÖT. För 219 euro får du full tank i bilen tre gånger. För 219 euro får du 400 kilo potatis. För 219 euro får du flyga med Ryanair till London tur/retur, flera gånger. För 219 euro får du två nätter inklusive frukost på ett bra hotell.

Eller. För 219 euro färdas två personer tur/retur Bennäs-Åbo.

Landelainen i stan

Idag har jag varit till vår grannstad i norr på en skolningsdag.

Jag körde.
På vägen satt jag och diskuterade hejvilt med min medpassagerare när hon bestämt säger "Det är rött. Det är RÖTT".

"Öh, va?" hann jag tänka innan jag insåg vad hon syftade på- trafikljuset. Jag körde mot rött ljus, för jag såg inte att där ens fanns ett trafikljus. Hur klantig får man vara, liksom? Placera ett trafikljus mitt i en korsning..

Utkastad hemifrån

Visst är den vacker, liljan.

Men jag måste försöka minnas att inte köpa den flera gånger. Den stinker så pass att den sent igårkväll fick flytta ut på terassen.

Kvällens ingredienser

Ikväll väntas det gäster.
Jag känner mig urtråkig som bjuder på samma mat som förra gången, men varför bryta ett vinnande koncept, liksom?
Jag hade tänkt slå till med klyftpotatis, grisinnerfile´och mustapekkasås, men det hade inte barnen ätit så istället blir det.. tadaa.. pizza.

(Jag har för säkerhetsskull ringt och kontrollerat så att det går för sig).

Blandade känslor

Ebba blev förkyld av luftkonditioneringen på hotellet. Redan andra morgonen var hon snuvig. Snuvan kom och gick under veckan, men på väg hem blev den rejält värre och hon fick lite feber.

Idag är det min tur att stanna hemma med sjukt barn.
Lite bittersweet sådär. Och vädret passar perfekt för innemys.

Ett krystat försök

Min inspiration tryter gällande den utlovade reserescensionen. Ändå gör jag ett försök.

Detta var vad som mötte oss när vi kom fram till Ayia Napa, svettiga och trötta efter en sömnlös natt. Vi hade åkt bil ner till Helsingfors på natten och på flyget sov jag heller inget. Några ggr slumrade jag till, men jag satt på gångplatsen bredvid en familj som bokstavligen hade fel på pissasi. "Anteeksi, tuota.. pitäisi päästä vessaan."

Poolen på Blue Village Callisto. Här flöt vi bara omkring hela dagarna långa, för med +30 grader i skuggan gör man liksom inte speciellt mycket.

Hotellet låg precis vid stranden. Vi hade inte ens 100 meter från vår terass till havet. På Cypern är faktiskt vattnet sådär turkosblått och klart som man ser i alla resebroschyrer.



Nissi Avenue. Vi hade uppskattningsvis ca 2-3 km att gå in till centrum. Ett litet minus för att hotellet låg lite avsides. Ville man inte äta middag på hotellet behövdes taxi åtminstone en väg för små barnfötter. Taxin kostade 8 euro. Det är dyrt på Cypern. En pizza kostar ca 10 euro. En öl i poolbaren kostade 4,20.

Havsvattnet var helt otroligt varmt, nästan varmare än i poolen, och där var vattentempen +30. Här flöt man bokstavligen omkring, vattnet var verkligen salt och det sved som eld på småsår, torra läppar och bränd hud. Vi brände oss trots allt inte så farligt, men det gick åt 2 flaskor solkräm.


Till slut några sanningar:

-En vecka på solresa räcker. Jag hade nog inte pallat en vecka till i den hettan, med den maten. Tacka vet jag sådant väder att man kan ha kläder på sig. Och potatismos.


-Cypern var bra, men jag blev inte överförtjust. Jag har inte mycket att jämföra med, men jag gillade Puerto Rico bättre. Det var mycket vackrare. Cypern var platt och torrt. Och dyrt.


-Min mage klarar inte en vecka på vitt bröd, pommes frites, pizza, hamburgare, öl och rött vin. Nästsista dagen hade jag magont så ini helvete och tackar min lyckliga stjärna för att jag hade förstånd att ta med mig magkatarrsmedicin hemifrån när vi åkte.


-Kolla så att alla lampor på/i bilen är släckta när du lämnar den på flygplatsens parkeringsplats. Det är inte roligt att mötas av en död bil när du snabbt vill hem.

-Borta bra men hemma bäst. Ingen sanning i världen är så sann som den.

Hemma igen

Hemma igen efter en vecka i soliga, heta Cypern.

Känner mig lagom mör efter gårdagens 15-timmars hemresa, 3 timmar nattsömn och morgonskift. Sedan när jag orkar får ni se mer.

Tekniska problem

Jag trodde att det var enkelt. Att jag med min nya Samsung kunde ladda över alla bilder och filmer till datorn, men icke sa nicke.
Samsung funkar tydligen inte ihop med Windows Vista- så vad gör jag nu?

Jo, gårdagens mobilfoto från lingonskogen har laddats upp på webben, närmare bestämt Facebook, sparats på datorn, sedan gått via Paint för formatbyte och nu är den här. Krångligt. Ska det verkligen vara såhär invecklat?

I päärolandi

Så var det än en gång dags för päärolandi. Som Ebba sa när vi närmade oss, "det känns som om det inte alls var länge sedan vi lade ner dem i jorden, och nu ska vi redan ta upp dem".

Perfekt väder för en kväll i päärolandi.

Emil älskar att leka med traktorer, men det lustiga är att han i verkligheten är rädd för dem. Han bad om att få öronproppar, den fjollan. Han vågade knappt sätta sig i, men man vill ju vara lika tuff som storasyster..

Efter ett tag gick det så bra att han knappt ville stiga ur. Här får han styra själv nerför backen.


Som en liten parentes kan jag berätta att varannan rad gav betydligt bättre skörd. Vi kalkylerade och kom fram till att det måste bero på den som suttit till vänster på pääroaali då det begav sig, eftersom det var de raderna som det kom märkbart mindre potatis på.
Och vem satt där om inte jag.
Plockade jag för glest? Hamnade de upp och ner i jorden? Förgiftade jag sättpotatisen med mina bara fingrar? Jag förstår inte.

Dethär är inte likt mig

Trots att jag steg upp den vanliga tiden jag alltid stiger upp när jag börjar jobbet klockan sju är jag plötsligt 20 minuter tidigare klar än vanligt.
Kläderna är på. Håret plattat. Sminket på plats. Kaffet uppdrucket. Frukosten uppäten. Har jag glömt nåt?

Bara att sitta och vänta på att klockan ska bli tillräckligt för att dra upp de små liven ur sina sängar.

Det kom ett brev

Emil blev överlycklig när vi vittjade postlådan idag, för det är inte ofta man får brev när man är liten. Jag blev lite förvånad när jag såg att det var från skattebyrån, och ännu mer förvånad när jag såg att det var ett beskattningsbeslut för året när han var hela 3 år.

Tja, vad trodde de hårt arbetande byråkraterna egentligen- att han var höginkomsttagare eller?

Söndagsmat

För en stund sen hade jag terassdörren öppen i syfte att få in lite frisk luft. Ett tu tre står Simson i dörröppningen med en mus i munnen, på väg in.
Jag var inte alls intresserad av att släppa in honom, och strax han märkte det slängde han sig ner på gräsmattan och avnjöt sin söndagsmiddag där istället.

Mums. Eller så inte. Äcklighetsfaktor 100. Inatt får han sova ute.

Kortfilm

Ebba lekte med kameran häromdan, och denhär tycker jag är så cool. Kort och koncis. Tyvärr lyckas jag inte vända den rätt väg, så lägg huvudet på sned.

Äntligen

Äntligen är hon här, min nya telefon. Är hon inte vacker så säg.

Det blir sällan som man tänkt sig

Morgondagen hade vi tänkt spendera i Vasa, planen var shopping för mamma och Tropiclandia för de andra.

Vad ser jag då när jag kollar Tropiclandias hemsida? Jo, stängt pga service.
Det är inte första gången vi planerar ett besök till det stället och i sista minuten upptäcker att de har stängt. Typiskt. Ebba kommer inte att bli glad när hon får veta.
En liten tröst är att vi lär simma tillräckligt i Cypern, snart..

Och nu tycker jag att alla klickar här.