Ett sista hej

..för i år.

Det är tyst och stilla här på bloggen just nu. Jag har nämligen fullt upp med så mycket annat roligt. Men medan ni väntar på min bildkrönika från året som gått kan ni alltid ta och kika in på hemsidan som jag suttit och knåpat med så hörs vi typ imorgon.

www.photoholic.fi

 

 

 

 

Julaftonen

 

 

Vilken lång och spännande dag det varit för barnen idag. Först gnälldes det över när vi ska åka till mommo, och när vi väl var där tjatades om när dendär maten riktigt är färdig och strax maten var uppäten började det tjatas om när vi ska åka hem.

Så vi bara inte missar jultomten.

 

Men nej, som ni ser missade vi honom inte. Jag uttryckte ett missnöje över bilden efteråt och Ebba tröstade mig och sa "Men mamma, kanske vi kan ringa och be att han kommer tillbaks?"  Nej, vi får nog ta på nytt nästa år tror jag.

 

 

 

Barnen blev fullkomligt överösta med paket än en gång och Emil blev överförtjust i sin spelkonsoll, för hans del hade det nästan räckt med bara den.
 

 

Jag hade också varit en snäll flicka och fick mer än jag vågat önska- en blixt. Och rätt modell och allt. Bra, så slipper jag låna en stup i kvarten.

 

 

 

Innan huset tömdes på gäster passade jag på att fråga om någon annan än självaste jultomten hade lust att bli fotograferad och denna fina syskontrio nappade direkt.

 

 

Fint, va?

 

Julkortet

Var in till stan en sväng i eftermiddags för att fixa det sista inför julafton och där var det hemskt lite folk som ni ser och hemskt kallt.

 

 

Utanför musee´t hittade jag dethär fina trädet och denhär bilden får bli mitt julkort till er- min trogna hejarklack, ni som halkat in av en slump och alla ni som smygläser- ha en lugn och skön jul.

 

Årets kortaste dag

Det må vara årets kortaste dag idag, men ack så vackert de få timmar solen behagade vara uppe. Drog på oss multum med kläder och körde ut till Fäboda för att trotsa kylan.

När jag tittar på dehär bilderna blir jag helt förvånad. Va? Är det vinter? När och hur gick dethär till? Aldrig någonsin har en höst gått så fort som denna, och jag förstår verkligen inte att det är julafton om 2 dagar. I denhär farten är det snart sommar, hörni.

På väg hem stannade vi vid stallet.

 

 

Jag vet inte jag, men ser det inte lite kallt ut?

 

Väl hemma igen försökte vi få upp värmen genom pepparkaksbak. Jag har världens godaste pepparkaksrecept, ifall ni inte hört det förut. Jag bloggade upp det ifjol, men delar gärna med mig igen.

 

 

Emil tyckte att det varit en synnerligen bra start på jullovet. Bara första dagen avklarad än och redan har han fått vara på cafe´, fått besöka simhallen, ätit risgrynsgröt, pajat hästar, bakat pepparkakor och ja- det behövs väl inte så mycket mer.

 

Eftermiddagsgästen

Denhär coola damen var på besök i eftermiddags och jag ba "Om vi sku ta å knäppa lite kort på dig?" och hon ba" Jå!"

 

Precis när bilderna blev som finast steg klev hon av pallen och gick ut och vägrade komma in igen. Men det är ju så de säger, att man ska sluta när det är som roligast.

From outer space

Ännu så sent som igår lekte jag med tanken på att ha en äkta julgran i år, för doftens skull. Men så ändrade jag mig iallafall och klev ut i förrådet och tog in den vita platsgranen.

 

Körde det vinnande konceptet vitt, svart och silver igen, känns mer from outer space än stämningsfullt att kliva in i vårt vardagsrum nu, men wtf- det är ju snyggt.

Eller hur?

 

 

Att ha bakgrunder

Igårkväll när jag kom hem från jobbet hängde mina bakgrunder på plats. För den som inte vet vad jag pratar om med bakgrunder hit och bakgrunder dit så menar jag alltså en pappersbakgrund på rulle som hänger på väggen man fotar framför. Jag skaffade en vit och en graffitgrå och ikväll tvingade jag familjen att sitta/stå modell så att jag fick testa mina inköp.

 

En fröjd för mitt lilla amatöröga, om jag får säga det själv.

 

 

Nästan så man borde låta bli att klaga på livet sånahär gånger.

 

12.12.12 12:12

Idag hämtade jag Emil från förskolan klockan tolv och vi fortsatte färden till närmaste Siwa för att kvittera ut några efterlängtade paket. När vi kom hem råkade jag se klockslaget på kvittot.

Timing is everything, som jag brukar säga.

 

 

 

Det var inte vilka paket som helst som kom till mig idag, utan mina bakgrunder och upphängningsanordningen plus lite smått och gott.

 

 

 

Sen fick jag en rejäl käftsmäll, när jag vecklade ut reflexskärmen. Den öppnades faktiskt med sån kraft att den slog till mig på käften så att jag började blöda på tungan. Aj.

 

Dagens shoppingfynd

Denna vackra decembersöndag lämnade vi barnen för att skötas och drog på tumanhand till Kokkola. Väl hemkomna nu ikväll har vi några christmas-gift-problems mindre och lättnaden är stor.

Jag hittade förresten en väska jag verkligen behövde. Att kvinnfolk behöver väskor är ju ingen ovanligt, men just denhär väskan var något alldeles extra där den hängde i en hylla och ropade mitt namn.

En kameraväska, Lowepro Nova 200. (Oops, jag glömde visst torka av köksbordet ser jag)

 

 

 

Äntligen en tillräckligt stor väska som rymmer allt jag kan tänkas behöva och lite till.
 

Rekordet

 

Detta är nu fjärde gången samma vägg åtgärdas sedan våran inflytt för ca 2,5 år sedan. Först var den vit. Sen fick den en blå tapet. Som vi snart tog ner och målade väggen svart, för att lägga den gröna tapeten i november ifjol, och nu ska den bli vit igen.
Denna gång hölls tapeten uppe längst av alla- hela 1 år och 3 månader. Rekord.

Att se stjärnor

Fick ett plötsligt infall att gå på jakt efter en svart/vit pappersstjärna till vardagsrumsfönstret och impulser är ju till för att följas. Det nappade direkt. Det fanns bara en kvar i butiken och jag såg det som ett tecken.

 

Men när jag hängde upp den blev jag lite osäker, det vita ser gult ut. Kanske den gamla, vita pappersstjärnan var bättre ändå?

 

Mera stjärnor är på gång i Emils blivande rum. Det kommer att bli hur snyggt som helst och han är jätteglad över att få flytta ut ur sitt gamla rum inom ett par dagar. Fast gladast över det är nog jag. ;)

I blixtarnas värld

Utforskade blixtarnas stora, stora värld litegrann här idag och tvingade ungarna att sitta modell. Inte det lättaste. Fick typ hota med stryk, att lillajultomten inte kommer och allt detdär. Att det ska vara så svårt att sitta på en stol och se normal ut? Jag fattar inte. (Men det viktigaste just nu är ju inte att man ser normal ut, utan främst att någon sitter på dendär pallen så att jag får öva).

Sen fick Ebba hålla kameran en stund, fastän jag sa när jag fick den att hon aldrig får röra den, den är bara, bara min.

Ifall ni undrar vad det är för konstigt kring munnen på Emil så är det bara choklad.